Det var både unga och gamla bland det femtiotal personer som samlats i Mikaelskyrkan, och stämningen var god. Det hade blivit en informell uppdelning i vuxenbord och ungdomsbord, och det skrattades och surrades frisk. Speciellt vid ungdomsborden.
- Vad mycket ungdomar det är här i dag. Vem är det som ska tala? undrade en seniordam, som förmodligen kommit direkt från kvällsmässan.
Det gick nog snart upp för henne, men för er som inte var där kan berättas att det var Emma Enebog, generalsekreterare för Rättvisemärkt.
Hon berättade bland annat att det behövs 2 000-3-000 kaffebönor för att tillverka ett halvt kilo kaffe.
Många av de där bönorna plockas av fattiga bönder utan sjukförsäkring och rimlig pension, och de flesta plockas för hand.
För den som vill ändra på det, men inte vet vad som går att göra åt saken, presenterade Emma Enebog en lösning.
Rättvisemärkt garanterar nämligen att arbetarna bland annat har en lägsta lön som går att leva på, och att de har rätt att samlas i fackliga organisationer.
- Jag vill kunna köpa en frukt och veta att den som producerat den haft det rimligt. Jag vill att vi ska ha en hållbar utveckling och jag vill påverka, sade Emma Enebog och det gick inte att ta miste på glöden i hennes ögon.
Det är emellertid ingen miljömärkning, vilket leder tankarna till andra mäkningar.
Bra miljöval, Svanen, Krav, Rättvisemärkt. Det kryllar av dem, och frågan är hur konsumeterna ska kunna hålla ordning på alla.
- Välj bara någon märkning, vilken som helst. Det är bättre än ingen alls. Men så himla många är det väl inte? sade Emma Enebog.
En svaghet med rättvisemärkningen är att den nästan bara täcker matprodukter såsom kaffe, bananer och choklad. Undantag finns, men de hör inte till de populäraste varorna.
- Det här är min favorit - Brown sugar body scrub. När behöver man den? skrattade Emma Enebog åt en av de mer obskyra varorna på listan över godkända produkter.
Med lite mer allvar förklarade hon att anledningen är att organisationen i dag inte kan ha den överblick och kontroll som krävs för att övervaka alla steg i mer komplicerade saker, såsom en mobiltelefon.
Men kanske i framtiden. Rättvisemärkt växer nämligen, både vad gäller producenter, varor och i folks medvetande. Numera kan till exempel städer rättvisemärkas. Malmö var först ut 2006. Sedan följde Munkfors, Lund och Örebro. På lördag får även Norrköping sitt diplom för bra arbete med att sprida information om etisk konsumtion.
Hur går det för Linköping?
- Linköping är verkligen på gång, och har bara det politiska beslutet att ansöka kvar, sade Emma Enebog med ett leende.
Då återstår bara för oss invånare att ta vårt ansvar också.