Det är onsdag och föreningen Granforsen arrangerar våffelkafé med djurdag. Klockan är straxt efter utannonserad tid och det är redan fullt med folk. Varje bord är upptaget med gäster.
– Vi brukar ha våffelkafé med olika teman på onsdagar i juli, säger Jimmy Nilsson från föreningen Granforsen.
Ideella krafter från föreningen hjälper till och arrangerar. Kön ringlar sig utanför kiosken. Gunilla Eskilsson står och gräddar våfflor för glatta livet. Hon har redan gräddat en hel del våfflor till båda nya och gamla kunder.
– Jag brukar vara med och hjälpa till och förra gången gräddade vi 130 stycken våfflor. Det är kul att det rör på sig häruppe, säger Gunilla och ler och fortsätter att serva våfflor.
Stanely och Inger Eriksson, Irene Garperian och Anette Rösarne från Boxholm låter sig väl smakas.
– Vi brukar komma hit. Det är jättetrevligt, säger Anette. Och våfflorna är jättegoda.
Josefine Hall har haft iller i 13 år och har kommit till djurdagen med tre av sina fem illrar.
– De heter Humla, Bombus och är tre månader gamla och Vicente som är fem år, säger Josefine.
Hon har Vicente i famnen och håller honom stadigt så Olle som är nio år kan klappa.
Josefine är noga med att folk inte stoppar in sina fingrar hos illrarna och har full koll på dem under tiden besökare stannar och klappar och ställer frågor.
– Jag brukar ge som tips att om man är intresserad av att skaffa iller ska man gärna hälsa på någon som har iller och känna på hur det är och ställa frågor.
Josefine berättar att det inte är så jättevanligt att ha iller som husdjur, men att hon har lärt känna andra illerägare.
– Via internet har vi blivit en liten klunga där alla känner alla, säger Josefine.
Enligt Josefine finns det fördomar mot illrar.
–En del tror att de är som små monster som inte går att hantera. Det stämmer inte. Visst är det ett rovdjur, men man kan jämställa dem med en katt. De är bra jägare, men de biter inte hänsynslöst.
Men hon poängterar också att för att skaffa iller bör man veta vad man ger sig in på. Det är ett krävande djur som inte passar alla.
Nadine Joelsson från Staffansbo gård i Strålsnäs står en bit bort. Idag har hon tagit med sig tre kaniner, en höna och fem kycklingar. Det är inte bara populärt bland barnen att klappa kaninerna.
– Det är lite oväntat, men det är också populärt bland äldre. Det är nostalgiskt, en barndomskänsla, förklarar Nadine.
Hon är van att visa upp sina djur.
– Vi brukar ha öppet hus några gånger per år på gården.
Emilia Johansson, två år och från Tranås är här med sin mamma, Jonna Johansson och klappar nöjt en kanin.
– Farmor bor här en bit ifrån. Jag har varit mycket här när jag var liten. Det är jättekul för oss här som inte kommer ut på landet så ofta annars, säger Jonna.