Här i ladan på Tävelstads gård hittade Tommy en igelkott när han körde in halm och tog bort löv. "Jag hörde något som prasslade", säger han.
Totalt kom över 50 000 rapporter kommit in till WWF och Nordens Ark under förra veckan.
– Vi är överraskade och överväldigande av engagemanget, säger WWFs art- och naturexpert Jessica Ångström.
En som skickade in en rapport efter att ha sett det lilla taggiga djuret var Tommy Södersten som såg en kotte på gården Tävelstad utanför Rimforsa.
– Jag såg först lite spillning, men trodde att det var katten. Men en dag när jag körde in halm och tog bort löv så hörde jag hur det prasslade, säger Tommy Södersten.
– Jag tog på mig extra tjocka handskar och tog kotten i ett stadigt men vänligt grepp. Den väste lite först, men sedan blev den lugn. Den rullade ihop sig, så den var lätt att ta.
Tommy Södersten hittade en igelkott i ladan. "Jag tog ett stadigt men vänligt grepp", säger han.
Tommy bar ut igelkotten till en hage där det just nu inte går några hästar.
– Det var en varm vecka, och här finns både mat och skugga. Det är nära till vattnet också, säger han och pekar på bäcken någon meter bort.
Tommy flyttade igelkotten till skuggan under eken. "Här finns det gott om insekter och det är nära till ån, så jag tänkte att det var en bra plats", säger han.
Tommy visste inte så mycket om igelkottar, men menar att man blir intresserad när man kommer i närkontakt med djur.
– Då lär man sig mer, säger han.
Han rapporterade in sin igelkottsobservation till WWF.
– Men jag tittade inte efter om det var en hona eller hane. Det hade varit oartigt.
Tommy Södersten jobbar på Tävelstad gård. "Jag jobbar mest dag, så jag har inte sett några igelkottar här tidigare", säger han.
Han vet dock att det var en vuxen igelkott, och han gick för att titta efter den igen.
– Men då hittade jag den inte. Vi får se om den kommer tillbaka.
Igelkotten gillade hunden Isas märgben.
Lena Franzén bor i Rimforsa och har återkommande haft igelkottar på tomten sedan 1990-talet.
– Då var det fler. Vi funderade på att måla lite nagellack på dem för att känna igen dem, säger Lena.
Hon har haft hundar sedan 2004, och hundarna har inte alltid varit förtjusta i de taggiga gästerna.
En av igelkottarna som Lena Franzén har sett på sin tomt.
– Men det kunde ju vara lite praktiskt när de skällde, så man visste att igelkotten var här, säger Lena med ett skratt.
Hon vill inte själv vara med på bild, men i maj fångade hon parningsdansen mellan två igelkottar på film.
– Men efter det var de plötsligt borta båda två, och vi har inte sett några ungar.
Från början bodde igelkotten under trappen. Nu finns två "igelkottshus" som är nybäddade med färskt hö. I år har ingen igelkott flyttat in.
– Tidigare har de stannat hela sommaren, så man undrar ju om det har hänt något. Jag hoppas att de fortsätter komma. Alla är välkomna hit, särskilt nu när man vet att igelkottar är sällsynta.
Igelkotten vågade sig ända upp på Lena Franzéns altan. "De verkar gilla märgben", säger hon.
Igelkottsveckan är nu över, och antalet inrapporterade igelkottar på både nationell och lokal nivå ska räknas.
– Vi kommer nu att skicka alla rapporter till SLU Artdatabanken som ska analysera resultatet. Det tar några veckor. Ju mer information vi samlar in, desto mer lär vi oss om våra taggiga vänner, säger WWFs art- och naturexpert Jessica Ångström.
I och med att SLU Artdatabanken får statistiken blir den tillgänglig för allmänheten och Jessica Ångström hoppas också att den kommer att användas i forskningssyfte framöver.
Tidigare har man skattat till ungefär 30 000 igelkottar i Sverige. Men Jessica Ångström menar att det höga antalet rapporter i igelkottsräkningen kan tyda på att de är fler.
Att igelkottsveckan är över för i år innebär inte att man inte kan fortsätta rapportera in sina observationer av igelkottar.
– Även under resten av året kan man registrera igelkottar man sett och inte sett på WWFs hemsida, avslutar Jessica Ångström.