– Idén kring att börja med biodling kom nog från ett allmänt djurintresse. När jag var en liten parvel minns jag att jag brukade klippa ut bilder på djur från tidningar och när jag fyllde 30 fick jag ett bisamhälle, så då var det bara att börja. Bin är fascinerande, ler Ture Göransson.
Han sitter i augustisolen i sin och hustruns trädgård i Gärdala. Kring honom surrar ett par bin, som ett tydligt bevis på hans kunskap och erfarenhet.
Men att vara biodlare kräver ansvar, gentemot både bina och andra människor, belyser Ture. Helst tycker han att man som intresserad ska gå en kurs innan man skaffar ett eller flera bisamhällen.
– Det finns väldigt många olika idéer om hur man bäst driver biodling, men man bör ju veta hur bin funkar innan man väljer sitt sätt.
67-åringen har i dagsläget tio bisamhällen. Hur många bin som bor i varje samhälle varierar beroende på årstid.
– Väldigt förenklat brukar man säga att det är 10 000 bin per samhälle på vintern och 50 000 på sommaren. Jag har aldrig räknat själv, men jag har läst att det ska vara så, skrattar han.
Efter en stunds småpratande i solen visar Ture vägen upp genom trädgården till den intilliggande skogen. Där står åtta av hans tio bisamhällen. När han öppnar locket till ett av dem hörs ett lugnt surrande.
Med sig har han en så kallad rökpust, som han använder för att få bort bina från platserna han vill undersöka.
– När man pustar på dem förbereder de sig för skogsbrand. Då går de ner, hämtar honung och gör sig beredda och då lugnar de ner sig litegrann, förklarar han och visar.
Och mycket riktigt. Lugnt och försiktigt drar sig bina undan röken.
– Ser du att de där bina har ställt sig med rumpan i vädret?
Ture pekar.
– Det är en signal för de andra att komma. Sticker de ut gadden också betyder det istället att det är dags att försvara sig, förklarar han.
Med ett leende påpekar Ture att hans bin visar sig från sin bästa sida dagen till ära. Han behöver inte ens bära handskar när han kollar efter den nya drottningen.
– Den tidigare drottningen var lite åt det sura hållet, så nu har det här samhället fått en ny drottning som jag hoppas är trevligare. Jag tänkte passa på att kolla om de har accepterat henne. Om man blandar bin är deras grundinställning att det kommer inkräktare.
Vad kan man göra för att bina ska acceptera en ny medlem?
– Det vanligaste sättet är att man stoppar drottningen i en liten bur. I den finns en avdelning där man lägger i en hård socker- och honungsblandning. Det tar ungefär ett dygn för drottningen att äta sig ut och under den tiden får hon samma doft som samhället i övrigt. Då blir hon oftast accepterad, men inte alltid.
Ganska snart hittar Ture drottningen, som har en vit prick målad på ryggen för att bli igenkänd. Hon tycks må bra och ha blivit accepterad. Lugn är hon också, tack vare Tures kunskap kring uppfödning. Han berättar att raskorsade bin ofta blir mer ilskna än renrasiga.
– De flesta biodlare är måna om att ha bra bin. Jag har koll på mina drottningar. Inte så att jag skriver stamtavla, men jag vet vem deras mamma och pappa är. Jag åker till speciella platser och parar drottningarna där jag vet att drönarna, alltså papporna, har goda egenskaper. På så sätt får man fram nya bin med bra egenskaper.
När Ture får frågan om bina känner igen honom svarar han fort, med ett leende:
– Jag vill ju i alla fall tro att de gör det.