– Det värsta i en djurägares liv är när den oundvikliga dagen kommer då man måste skiljas åt, säger Kristina Schön Deltén.
Hon vet. Sju egna hundar har kommit, levt rullan och gått hädan i hennes liv. Men framförallt driver hon sedan 18 år ett smådjurskrematorium vid Kullsäter strax utanför Rimforsa tillsammans med sin man Michael.
Med allt vad det innebär i möten med människor som förlorat två- eller fyrfota vänner. Möten med sorgliga förtecken visserligen, men också kontakter som innefattar, tröst, respekt och förståelse.
– Det är det mest meningsfulla jag har gjort i livet vid sidan av mina barn och deras uppväxt. Det är sällan ett husdjurs död är enkel och ofta måste man som ägare ta beslutet själv.
Och sorgen kan vara stark oberoende av storleken på djur.
– Det har ingen betydelse. Man älskar oavsett om det är en stor hund eller en liten hamster.
Minsta djuret i krematoriet hittills är en sibirisk dvärghamster, säger Kristina Schön Deltén och måttar ett par centimeter mellan tumme och pekfinger.
Tanken på att driva ett krematorium för mindre djur hade hon burit på i ett par år. Beslutet tog hon efter ett radioprogram som handlade om ett djurkrematorium.
Reportern undrade vad som hände med askan och fick svaret att den kördes till soptippen.
– Jag stannade upp och tänkte "nej, det måste gå att göra bättre".
Sagt och gjort. Hösten 2000 startades verksamheten vid Kullsäter. Sakta men säkert knöts kontakter med djurkliniker och i dag hämtas kvarlevor efter djur i framför allt i Östergötland och Småland, men även i delar av Västergötland.
Det händer också att människor kommer direkt till krematoriet med sina avlidna djur.
– Även om vi fick slita i början har det varit enbart positivt och vi har kunnat utöka i lagom takt. Sen har det bara rullat på.
Och rulla på kommer det att göra i många år till.
– Michael och jag fortsätter ett tag till och barnen (dotter och son) är intresserade av att driva det vidare. Så vi ser ingen bortre gräns och det känns skönt att slippa tänka på om vi ska sälja eller inte.
I nära anslutning till krematoriet finns en minnesplats som blir mer och mer uppskattad, enligt Kristina Schön Deltén.
– Vi ser att den besöks varje dag. Nu ser vi fram emot allhelgonahelgen då vi tänder marschaller längs stigen upp till minnesplatsen. Så har vi gjort i många år och det är faktiskt lite magiskt.