Att Mantorps smÄdjursklinik Àr placerad i Mantorp, trots att Linda bor utanför Rimforsa, Àr helt logiskt, menar hon. "Jag bor hÀr och Linda, som jag driver företaget med, bor i Boxholm. Mantorp blir, pÄ ett ungefÀr, mittemellan.
I ett hus omringat av hÀsthagar, i slutet av en grusvÀg utanför Rimforsa, bor Linda Billehag. Till mötes i trÀdgÄrden kommer tvÄ katter. De följer med till ytterdörren för att slÀppas in i vÀrmen.
Efter ett par lÀtta knackningar pÄ dörren hörs tvÄ lÄgmÀlda skÀllanden innanför, samt Linda som sÀger Ät de tvÄ hundarna att vara tysta. De lyssnar och dörren öppnas. Katterna smiter in.
â Hej, vĂ€lkommen! Du Ă€r inte hundrĂ€dd, va?
Innanför dörren stÄr nÀmligen Doris och Chilla, tvÄ glada blandrashundar. Hallen fylls snart ocksÄ av hemmets fyra katter, av rasen brittisk lÄnghÄr. Linda kliver Ät sidan i den rymliga hallen och vÀlkomnar sedan in i köket.
DÀr inne varvar hundarna och katterna lek och bus med gos medan Linda slÄr pÄ kaffebryggaren och dukar fram fika.
â Det Ă€r en sĂ„dan lyx att ha ett bageri hĂ€r ute pĂ„ landet, konstaterar hon och stĂ€ller fram fatet med fikabröd pĂ„ köksbordet.
NÀr kaffekopparna Àr fyllda slÄr Linda sig ned vid bordet. Tillsammans med vÀnnen Linda Samuelsson BÀckgren driver hon Mantorps smÄdjursklinik. Egenföretagandet innebÀr en hel del administrativt arbete och dÀrför funkar det att jobba hemifrÄn en dag i veckan, vilket hon gör denna onsdag.
â Jag har alltid varit inriktad pĂ„ djur och jag skulle aldrig vilja vara utan dem, varken privat eller pĂ„ jobbet. Det hĂ€r Ă€r mitt liv, förklarar hon.
De fyra katterna som just nu bor under Lindas tak Àr sociala och tillgivna. "Det Àr liv och rörelse hela tiden och katterna Àr med i det frÄn det att de Àr kattungar. De blir vana", skrattar hon.
Linda lÀste djurvÄrdslinjen redan pÄ gymnasiet och sedan dess har hon jobbat inom branschen, som legitimerad djursjukskötare.
â Det Ă€r kanske inte jĂ€ttevanligt att man som vuxen jobbar med det som man pluggade i gymnasiet, men jag gör ju faktiskt det.
Ălskat djur har Linda alltid gjort, framhĂ€ver hon.
â Som liten var jag vĂ€ldigt mycket hos mormor och morfar, som hade ett lantbruk med bĂ„de kor, katter, hundar och höns. Jag Ă€lskade att vara dĂ€r och i dag lever jag lite som min mormor gjorde.
Som barn spenderade Linda mycket tid hos sin mormor och morfar. Hon har, mer eller mindre, tagit efter deras livsstil. Bland annat har hon höns, precis som hennes morförÀldrar hade.
Innan Linda gick över till egenföretagandet jobbade hon pÄ ett djursjukhus i Linköping i 20 Ärs tid.
â Jag har varit i branschen en stund, fĂ„r man vĂ€l Ă€ndĂ„ sĂ€ga, skrattar hon.
Drömmen om att starta eget hade funnits med i 15 Är nÀr Linda och Linda gjorde slag i saken.
â Sedan har den drömmen pendlat lite fram och tillbaka, men 2019 kĂ€nde vi samtidigt att "nu kör vi". VĂ„r vision Ă€r att skapa en arbetsplats som vi sjĂ€lva hade velat ha. VĂ„ra anstĂ€llda jobbar till exempel sex timmar per arbetsdag.
"Man orkar ha ett annat tempo nÀr man jobbar kortare dagar. Och jag har fÄtt ett helt annat liv", konstaterar Linda.
Varför?
â Vi har ett ganska stressigt, men fantastiskt, jobb. Det Ă€r tufft att stressa i Ă„tta timmar, sex timmar funkar bĂ€ttre. Sedan jobbar jag och Linda lite mer, sĂ„ klart, men det Ă€r ingen uppoffring. Företaget Ă€r som mitt femte barn.
Plötsligt kommer Chilla inspringande med ett gosedjur i munnen. Dags att leka, tycker hon. Men hon lyssnar direkt nÀr Linda sÀger Ät henne att det rÀcker. DÄ övergÄr hon till att busa med en av katterna.
â De dĂ€r tvĂ„ Ă€r bĂ€sta kompisar, sĂ€ger Linda leende.
Linda har höns, tvÄ hundar, fyra katter (samt nÄgra foderkatter hos sin bÀsta kompis Linda, som hon ocksÄ driver Mantorps smÄdjursklinik med) och tvÄ hÀstar (som Àr utlÄnade för tillfÀllet).
Vid sidan om sitt arbete sysslar hon, i liten skala, med kattuppfödning av rasen brittisk lÄnghÄr.
â Jag fastnade jĂ€ttemycket för rasen nĂ€r vi skaffade vĂ„r första för tio Ă„r sedan sĂ„ jag tog en kull pĂ„ henne för fem-sex Ă„r sedan. Under de hĂ€r Ă„ren har jag inte haft alls mĂ„nga kullar, men förhoppningsvis Ă€r det dags snart igen.
Du jobbar med djur och du har huset fullt av djur, hur pÄverkar det dig?
â Bara bra. Jag kĂ€nner aldrig att det blir för mycket, svarar Linda leende â och stryker Doris över pĂ€lsen.
Linda trivs vÀldigt bra i omrÄdet dÀr hon bor. "Vi bodde i ett annat hus nÀr tjejerna var smÄ och egentligen ville vi inte flytta, men det blev lite för litet. NÀr det hÀr huset kom till salu kÀndes det helt rÀtt", berÀttar hon.