Släkten är stor nog för en egen fisketävling. Peter Myrgård med sonen Oskar är tredje och fjärde generationen på Lärkebo. Bild: LOTTA WILLSÄTER
-- Malin är min syssling, säger elvaåriga Amanda Järpemo och lägger armen om jämnåriga Malin med efternamnet Weike.
Intill står Christina Hallberg med Matilda Weike.
-- Min kusins barnbarn, säger Christina och ler.
Samtidigt kommer Towe Eriksson med Alexander Hallberg, sex månader ung, i famnen.
-- Mitt barnbarn, säger Christina och funderar lite över den lilles släktskap till tjejerna brevid. Heter det brylling, eller?
Låter det rörigt? Släktband kan vara svåra att hålla reda på. I Lärkebo är alla släkt med alla, på något vis.
Låt oss ta det från början och gå tillbaka till år 1900. Då föddes Ebba och året därpå kom Tyra. Båda var barn till grosshandlare AJ Andersson från Kisa och hans maka Anna, som en tid ägde Schedewi gård.
AJ och Anna fick fem barn. Ebba och Tyra stod nära varandra och fick så småningom husera tillsammans vid det stora röda huset Lärkebo, mitt emellan Schedewi gård och Åsunden.
Ebba födde sju barn, medan Tyra blev mor till fyra. För alla, utom en av Ebbas söner som dog tidigt, har somrarna vid Lärkebo blivit många.
-- O, ja. Jag har tillbringat många somrar här, säger Tyras son Christer Myrgård.
Han står tillsammans med sin son Peter Myrgård på Lärkebos egen lilla fotbollsplan, där Peters söner Oskar, Mattias och Erik sparkar boll ihop med sysslingar, kusiner och allmänningar.
-- Så säger vi när det är lite oklart hur man är släkt till varandra, säger Peter och skrattar.
Lärkebo är inget vanligt släktställe. För att det skulle stanna kvar i släkten, bildades på 1960-talet Lärkeboföreningen, som i dag äger och förvaltar Lärkebo.
Med 35 bäddar och tre kök i två hus, finns det oftast plats för den som vill besöka Lärkebo.
Bokningar sker vid en egen hemsida på nätet, där också den årliga arbetshelgen annonseras ut.
I dag är Peter Myrgård ordförande i föreningen, som under sin årliga stämma i går klubbade in sin 101:e medlem, lille Alexander Hallberg.
-- Man föds in i föreningen, eller också antas man som sambo, förlovad eller ingift, säger Peter.
Föreningen växer i takt med tiden.
-- Om 30 år har vi säkert dubblat medlemstalet, säger Peter.
Ungarna på fotbollsplanen är en del av framtiden. Liksom sysslingarna Amanda och Malin.
-- Jag känner att jag vill fortsätta att vara här. Släkten är som vänner, säger Amanda.
Med egen badplats, fotbollsplan, kojor, klätterträd och mängder av kompisar är Lärkebo ett självklart sommarparadis för barn. Själv minns Peter sin barndom i Lärkebo med glädje.
-- Man hade jämt någon att vara med. Vi lekte i stora klungor, säger han.
Cecilia Söderlind, som lekte med Peter som barn, ser nu sina egna barn upptäcka Lärkebo.
-- Allt återupprepas genom generationerna, säger hon.
Som vuxna finner Cecilia, Peter och alla de andra kusinerna andra värden i Lärkebo. De nämner ord som trygghet, gemenskap, vänskap och tradition.
-- Vi har en djup relation och historia med varandra. Vi tar hand om varandra och varandras barn, alla är lärkungar här, säger Peter.
Årets gemensamma midsommarfirande och stämma samlar så många som 87 personer. Så är det också 60 år sedan Ebba och Tyra tog över Lärkebo. Ett jubileum väl värt att fira.
-- De hade nog varit jätteglada om de fått se hur allt lever kvar här, säger Irene Tidman.
Och kommer att fortsätta leva kvar. Cecilia Anneroth känner tack vare föreningen trygghet inför framtiden.
-- Oberoende av vad som händer, så kommer Lärkebo att finnas kvar.