Det finns åtta burar utställda på åkrarna runt gården. Burarna är ungefär fem kvadratmeter stora och är inhägnade. Vallen i burarna på åkern gödslas exakt likadant som gräset utanför. Sedan klipps gräset och vägs i gram för att kunna visa på procentuell skillnad.
– Under 40 procent kan inte ses med ögat. Skador från vildsvin är mycket enklare att se, säger lantbrukaren Katarina Wolf.
Hon menar att man inte ser dovhjortens skador lika lätt.
Katarina Wolf menar att dovhjorten gör stora skador för lantbrukare. Dovhjorten äter upp det gräs som skulle bli grovfoder till korna. Det finns områden i närområdet där lantbruket avvecklats och där hjortstammen tillåts beta och växa sig större.
– Dovhjortstammen har fördubblats de senaste åren. På vägen mot Åtvidaberg kan upp till 1 500 hjortar som står i klungor ses med hundra i varje. Här är inte vildsvinen de stora problemen.
Katarina Wolf kommer i slutet av juli ha en skördefest. Där vill hon samla personer som är i samma situation. Hon menar att problemet finns över hela Sverige med varierande omfattning.
– Hjortarna äter upp en hel del och hotar lantbrukets lönsamhet, men är också ett hinder för att uppnå målen i livsmedelsstrategin om en ökad matproduktion.
På skördefesten vill hon samla jordbrukare, markägare och jägare för att få fram ett samarbete som kan gynna alla parter. I Sverige finns ett initiativ som heter Vildsvinshjälpen där jägare går ihop med lantbrukare för att få bukt med problemen som vildsvinen skapar. Katarina Wolf vill göra ett liknande initiativ fast mot hjortarna.
Katarina Wolf är noga med att påpeka att hon inte vill utrota hjortarna men att stammen måste hålla sig på en bra nivå.
– För att lösa problemet behövs det samarbete med en gemenskap insats. Jag vill att vi ska bli skolboksexemplet på hur det här kan lösas.
Katarina Wolf tror att experimentet kan synliggöra situationen på en politisk nivå.
– Det här är det största problemet för oss. Kan vi visa hur mycket som försvinner kanske någon gör något åt det. Om inte regeringen gör något åt det måste vi göra det.
Hur kan stammen ha vuxit så mycket under kort tid?
– Jag tror att det beror på att markägare inte förvaltar viltstammen. Har man stora marker kan det vara svårt att ta hand om allt vilt och äger man lite mark kan det vara svårt att göra någon skillnad. Många arrenderar mark men har ingen jakträtt.
Katarina Wolf tycker att kostnaden för viltskador inte alltid tas i hänsyn i ett arrendeavtal. Det bidrar till en försämrad lönsamhet för lantbrukare.
Att använda elstängsel är möjligt, men är en stor kostnad.
– Vem ska stå för den kostnaden? frågar sig Katarina Wolf.
Det är ofta många hektar som ska inhägnas och när hjortarna kommer i stora flockar kan de storma in i stängslet, berättar hon. Katarina Wolf sitter också som ledamot i Lantbrukarnas Riksförbunds ungdomsstyrelse där de driver denna fråga. Hon menar att jaktlagstiftningen behöver uppdateras.
– Det är många intressekonflikter. En del jägare fodrar vilt om vintern för att då går de inte till fälten medan andra menar att utfodringen ger motsatt effekt. Det är en svår fråga.
Något som Katarina Wolf skulle vilja ha är tillstånd att skjuta fler hjortar.
– Skrämseltekniken är ineffektiv, stammen måste minska genom att skjuta djur.