Bild: Lotta Willsäter
Kulturen drar. Över 1 000 besökare drog till Rimforsa Kulturfestival i lördags.
Det är trångt redan på parkeringen en hage utanför Liljeholmens folkhögskola. Stenarna i backen gör att man måste välja riktning för att rädda bilens skrov undan stötar.
På festivalområdet måste man också välja väg, fast den är mera behaglig. Världsmusik med Rapimento i aulan? Berättande om Walter Ljungqvist i Herrgården? Eller Clownen Bill på den stora öppna gräsplanen?
-- Det är så på festival. Det ska finnas mycket att välja bland, säger arrangörsstabens samordnare Jan Hultman, som småfnissande hamnat framför clowneriet, där barnen tjuter av skratt alltmedan Bill blåser ballonger, ramlar och skvätter vatten i öronen.
Publiken räcker till. Det är fullsatt när Gerda Antti talar om författarskap, när Marie Bergman och Peter Mosskin återger sitt 70-tal (se särskild recension på Kultur och Nöje) och när Kalle Bäck drar dassets historia.
Och det är fullt i kön till klätterväggen och drickabacksklättringen. Fast här är medelåldern betydligt lägre än den är vid pianokonserten med Otto Freudenthal.
-- Det ska vara en familjefest och en åldersmässig bredd, säger Pia Tingvall, från medarrangören Hägerstad-Kättilstad bygdekommitte.
Ny i familjen av kulturaktiviteter är i år Badrocken. Ungdomar från kyrkorna i Rimforsa varvar punk, pop och rock vid Åsunden med ett tält för djupare samtal människor emellan.
-- Här kan man ställa frågor om allt, till exempel om vad som är meningen med livet, säger Tobias Jansson.
Meningen med en kulturfestival, då?
-- Man behöver det. Folk behöver lite jippon, man behöver ge konstnärer, musiker och kulturfolk en chans att synas, säger Jan Hultman.
Närmast ska han utvärdera årets kulturupplevelser och ladda för nya.
-- Det är mycket jobb kring detta, men vi hoppas kunna fortsätta nästa år.
Läs recensioner av Marie Bergman och Peter Mosskin på Kultur&Nöje sidan A25