Katarina Wolf på gården i Hägerstad som hon äger tillsammans med sina bröder och sin mamma.
– Jag har ingen mjölk, ironiskt nog, säger Katarina Wolf när hon ställer fram kaffet.
Ironin ligger i att hon är mjölkbonde på gården hon driver tillsammans med sina två bröder och sin mamma.
Katarinas pappa började med sju kor. Nu finns det 180 stycken på gården i Hägerstad strax utanför Rimforsa. Katarina gick in som delägare när hon hade avslutat sina studier på Alnarps lantbruksuniversitet 2021.
Hur en vanlig dag ser ut varierar efter säsong, men det finns vissa saker som alltid måste göras när man har djur. När alla djur är inne brukar Katarina ha morgonpasset i ladugården där mjölkrobotarna finns.
– Då kollar jag igenom korna för att se så att de inte blivit ofullständigt mjölkade under natten. Och så tar jag hand om kalvarna. Det brukar jag eller brorsan göra, morgon och kväll.
Tanken på hållbarhet har hon alltid med sig i arbetet.
– Det är viktigt för oss som jobbar så mycket med naturen. Jag skulle säga att vi är den bransch i världen som är närmast djuren och naturen. Därför påverkas vi också mycket av klimatförändringar, på ett direkt sätt.
Katarina och hennes bröder har under de senaste tio åren märkt att torka och annat extremväder blir vanligare i området.
"Det har funnits en traditionell machokultur inom lantbruket. Den är på väg att luckras upp, men det kan bli bättre", säger Katarina Wolf som precis har fyllt 30 år.
– Förra året var till exempel ett märkligt år. Först var det torka och sedan blev det skyfall. Det är nog många lantbrukare runt om i både länet och i Sverige som märker av det. Spannmålsskörden nationellt gick ner med 30 procent.
Problemen som kommer med klimatförändringarna är svåra att hantera. Katarina sitter inte bara som nyvald ordförande för Lantbrukarnas Riksförbund Ungdomen, hon är också med i LRF:s lokalavdelning i norra Kinda.
– Vi har haft "torkmöten" nästan varje sommar de senaste fyra åren. Då samlar vi alla lantbrukare här omkring och försöker ta in rådgivare för att prata om vilka strategier man kan använda sig av för att i alla fall försöka anpassa sig.
"Hur en vanlig dag ser ut beror på säsong", säger Katarina Wolf.
När Katarina pratar om hållbarhet menar hon inte bara den miljömässiga hållbarheten. Hon vill också lyfta både den sociala och den ekonomiska hållbarheten.
"Det har aldrig hänt att jag har vaknat och känt att 'Nej, jag vill inte göra det här'. Jag tycker att mitt arbete är så meningsfullt", säger Katarina Wolf.
– Om vi ska lösa den här stora gröna omställningen så måste vi också få till de två andra delarna. Det handlar både om lantbrukets lönsamhet och det sociala. Det är viktigt att få ihop arbetslivet och fritiden på ett rimligt sätt så att man faktiskt orkar att jobba och kan leva ett skäligt liv.
Katarina tror att de sociala utmaningarna är större för hennes generation än vad de kanske var för de tidigare när vi inte var lika jämställda. Då diskuterades inte sådant som föräldraledighet på samma sätt som idag.
– Allt hänger ihop. Har man en hållbar lönsamhet så är det lättare att lösa den sociala hållbarheten också. Mina bröder och jag pratar ständigt om det, hur vi ska kunna hjälpa varandra och se till att vi får den fritid vi behöver.
I yrkeslivet är det relativt jämställt. Katarina berättar att sysselsättningen nationellt omfattar ungefär 44 procent kvinnor. I ägandet ser det inte likadant ut. Där är det mest män, både vad gäller större skogs- och lantbruksarealer.
Katarina Wolf träffade statsminister Ulf Kristersson i Stockholm strax efter att hon blivit vald till ordförande i LFR Ungdom.
– Kvinnorna är ofta med, men de hamnar i bakgrunden eftersom de inte står som lagstadgad ägare.
Lantbruket har traditionellt haft en mansnorm, och en del hänger sig kvar, menar Katarina. Hon tror att många upplever att kvinnor är dåligt representerade inom lantbruket, trots att det finns kvinnor både i yrket och i lantbruksorganisationer.
– Men vi har sett ett ökat tryck på naturbruksgymnasier. Många unga kvinnor kommer in, men det är också många unga kvinnor som lämnar yrket. Det behöver inte bara bero på att vi har en taskig machokultur, men jag tror att det är en av anledningarna. Den är svår att komma åt.
Trots det vågade Katarina hoppa in som delägare.
– Jag har nog behövt bevisa mer än mina bröder. Det finns ofta en förväntan på att sönerna tar över.
Katarina berättar att det har kommit folk till gården som har utgått från att hon inte är ägare och att hon vill utmana bilden av vem som kan bli lantbrukare.
Här på gården i Hägerstad hämtas mjölk varannan dag för att köras till mejeriet i antingen Linköping eller Vimmerby.
Att det finns stora möjligheter för lantbruket, särskilt i en bygd som Kinda, är Katarina övertygad om. Här produceras en procent av Sveriges mjölk.
– Utsläppen från lantbruket består mest av biogena utsläpp, alltså sådant som metan och lustgas. Det fossila är en försvinnande liten del.
Lantbruket är egentligen den enda näringen som utgör ett kretslopp, menar Katarina. Betande djur håller marken öppen, och mycket kol binds in i allt som odlas.
Snön som föll i början av april gjorde att kalvarna fick vänta lite längre på att komma ut på grönbete. Men snart är det dags för dem.
Som Arla-bonde så vet Katarina på detaljnivå exakt hur mycket koldioxid som släpps ut på hennes gård. Hela gården beräknas, såsom varje djur, fodereffektivitet och gödselanvändning.
– Till 2030 har Arla satt upp mål som vi ska nå. De målen går i linje med regeringens klimatmål. Vi får en hållbarhetsersättning för det vi gör för klimatet. Många lantbrukare vill vara med och bidra till den gröna omställningen. För att klara det måste det vara lönsamt och konsumenter måste betala för mat som är mer klimatsmart.
Men ska man verkligen äta kött och dricka mjölk?
– Framförallt ska man äta svenskt kött och dricka svensk mjölk. Det gör vi i hög utsträckning. Vi har ett unikt konsumentförtroende om man jämför med andra EU-länder.
Katarina kommer in på frågan om beredskap. I Sverige ligger självförsörjningsgraden på 50 procent.
Mjölken du dricker kan mycket väl komma från Katarina Wolfs gård.
– Vi behöver ett robust lantbruk som kan mätta befolkningen i mer än en vecka. Vad händer om vi inte har någon livsmedelsproduktion som fungerar? Det handlar om investeringar som också på något sätt måste bäras upp ekonomiskt av konsumenterna, även om det finns en del politiska styrmedel som kan hjälpa till.
I mars 2024 valdes Katarina till ordförande för LRF Ungdomen. De frågor hon tycker är viktigast att driva handlar mycket om ägarskiften och om den sociala hållbarheten.
– Psykisk ohälsa förekommer bland lantbrukare, mer än i andra branscher. Fysisk ohälsa har vi pratat mycket om, men det psykiska har varit lite i skymundan.
För Katarina Wolf är ägarskiftesfrågan viktig. "Det är vi som är unga idag som kommer att behöva hantera klimatförändringarna", säger hon.
Ofta ser man lantbruk som en livsstil. Att vara 24 timmar om dygnet i sin livsstil kan vara svårt att koppla bort, menar Katarina. Särskilt om det går dåligt. Klimatförändringarna är också en stressfaktor.
Katarina ser trots allt ljust på framtiden för lantbrukare, särskilt med tanke på att det i alla LRF:s regioner finns både regionala och lokala nätverk där "bondekompisar" håller koll på varandras psykiska välmående.
– Ungdomarna i LRF är så drivna! Deras engagemang är inspirerande. Jag är glad att få företräda dem.