Lite mer än en månad in i det nya jobbet är Petra Hallqvists omdöme tydligt.
– Jag känner mig lyrisk varje dag jag går till jobbet.
Vi ses på kontoret i herrgårdsbyggnaden på Liljeholmens folkhögskola. Utanför fönstret ser man Åsundens blåa vatten. Petra är nytillträdd rektor och kommer senast från en chefstjänst på överförmyndarenheten i Linköping.
– Jag har själv meningsfulla erfarenheter från egna år som deltagare på folkhögskola, så att få arbeta med att erbjuda detta till andra känns jättespännande. Därför är det så roligt att gå till jobbet.
Varför sökte du tjänsten?
– Det har alltid funnits ett stråk av folkbildning i mitt liv, den senaste tiden har jag varit ledamot i studieförbundet Bildas regionstyrelse. Jag tror att folkbildningens särart är att möta människor där de är i livet, och det vill jag fortsätta utveckla.
Petra är uppvuxen på Gotland, utbildade sig till socionom i Stockholm och har bott i Linköping de senaste 15 åren. Hon har tre vuxna barn och på fritiden uppskattar hon att skapa med händerna.
– Jag har precis upptäckt materialet björknäver, och har nu blivit en riktig nävernörd.
Har du någon koppling till Kinda kommun?
– Jag har arbetat för Försäkringskassan som då hade många små kontor i Östergötland, bland annat i Kisa. Så jag känner till trakten, även om det är länge sedan.
Regeringen har nyligen lagt budgetförslag som sänker anslagen till folkbildningen, både folkhögskolor och studieförbund ska få mindre pengar framöver. I september arrangerades en nationell aktion för att belysa folkhögskolans roll och protestera mot nedskärningarna inom folkbildningen. Liljeholmens Folkhögskola medverkade genom en lokal manifestation utanför Ica Rimforsa och bjöd på kaffe, gatukonst och musik.
Hur ställer du dig till politikerna vill göra nedskärningar inom folkbildningen?
– Det känns som en stor missbedömning. Folkbildningen behövs mer än någonsin, men vi är inte så bra på att göra oss hörda. Det behöver förbättras. Det är en positiv samhällskraft underifrån, något som verkligen behövs nu.
På vilket sätt anser du att folkhögskolan bidrar till samhället?
– Genom att skapa unika mötesplatser. Folkhögskolan är fylld av modiga människor där personer i olika åldrar, med olika livsåskådning och bakgrund får tillfälle att mötas. Genom yrkesutbildningar rustar vi där behoven i samhället är störst.
Vilka konsekvenser får nedskärningarna för Liljeholmens folkhögskola?
– Vi kommer att behöva se över hur vi bäst använder de resurser vi har. Utmaningen är att både gasa och bromsa samtidigt, vi har stort tryck på vissa kurser medan andra behöver förändras. Men vi är vana vid att ställa om verksamheten.
Vad ligger högst upp på din agenda för skolan?
– Vi har många olika ben vi står på, en utmaning är att betona helheten. Vi behöver hitta var vi kan bidra bäst. Samhället förändras och vi behöver se vilka människor och behov vi ska betjäna. Vi är en folkrörelse i förändring.
Om du fick göra en framtidsspaning, hur ser Liljeholmens folkhögskola ut om tio år?
– Troligen har vi fler yrkesutbildningar. Att vi ännu tydligare rustar människor för att komma in i arbetslivet genom att överbrygga utbildningsklyftorna, och samtidigt fortsätta att förse kulturlivet med duktiga musiker, formgivare och konstnärer.