Maj-Viol upptäckte sitt intresse för tovning för ungefär 15 år sedan, tack vare en dåtida kollega.
– Det var under min tid som mellanstadielärare som jag upptäckte tovningen, berättar Maj-Viol Thostrup och ler vid minnet.
Hon har just välkomnat in i sin ateljé i Rimforsa. Där är väggar, bänkar och bord fulla av ull, såpa och annat som kan tänkas behövas när det är dags för tovning.
Men det kom att dröja ända till 2005 innan Maj-Viol upptäckte tovningen. En slöjdlärare i samma arbetslag introducerade henne.
– Slöjdläraren hade gått en tovningskurs och frågade om vi andra lärare ville lära oss att göra veganfällar, så det var på den vägen jag upptäckte tovningen. Just de fällarna tog väldigt lång tid att göra och det gillar inte jag, så jag tog hem lite ull och började experimentera och göra vantar på eget bevåg, skrattar Maj-Viol.
Det året fick hela familjen vantar i julklapp. Snart började hon göra även tofflor och tehuvor och med tiden har hennes skapande utvecklats ytterligare. Idag bär hon egentovade tröjor och till och med ateljéns dörrmatta är tovad i ull.
– Det finns många praktiska användningar för ull som man inte tänker på, menar hon.
Trots att Maj-Viol idag är 71 år och pensionär tar tovningen vissa veckor upp lika mycket tid som en halvtidstjänst. När livet inte begränsas av en pandemi brukar hon hålla i kurser. Då går mycket tid åt till att karda och färga materialet.
Skulle du säga att tovning är en utdöende hantverksform?
– Nej, tvärtom. Det är ett mycket större intresse nu. När jag har kurser är det väldigt blandade åldrar. Över huvud taget har nog handarbete ökat den senaste tiden.
I sin trädgård utanför ateljén ligger färgad ull på torkning.
Dessutom menar Maj-Viol att utbudet och möjligheterna vid tovning har blivit fler med åren.
– När jag var liten tovade man med naturfärger och det tycker inte jag är ett dugg kul, för jag vill ha mycket färg.
Det var först i samband med att hennes kollega köpte färgad ull till skolan som Maj-Viol förstod att det finns alternativ.
– Idag känner slöjdläraren sig jättestolt över att hon fick mig att börja tova, ler hon.
Maj-Viol har nära till skratt.
Det som fick Maj-Viol att fastna för tovningen tror hon själv är konceptet att ta till vara på resurser. Och att det inte krävs alltför mycket tålamod.
– Att karda, tvätta och färga ull tar tid, men att göra just själva tavlan eller vanten gör inte det och det passar mig.
Vad får du ut av tovningen?
– Jag skulle inte stå ut utan det. Det är helt enkelt något jag bara gör, ler Maj-Viol.