Plötsligt låg det där på vattnet och guppade.
Anders Tingvall skulle hjälpa fru och dotter upp med kajakerna när han såg det.
Sjöhjortronet.
Några månader senare:
Naturreservatet Hallstad ängar, strax utanför Rimforsa, håller på skruda om till bästa höstkostymen.
Löven på träden har börjat skifta färg och i luften finns en svag antydan om kyla.
– Tänk om vi skulle ha optimal tur och hitta ett sjöhjortron, säger Anders Tingvall och spanar ut över Järnlundens spegelblanka vatten.
Han är kommunekolog i Kinda, vilket innebär att han håller ordning på naturvårdsfrågorna.
Lite extra glad blir han när han upptäcker sällsynta arter. Och i Kinda är sällsynta arter paradoxalt nog inte helt ovanliga.
– Här finns många områden som under lång tid har varit besvärliga att bruka, bland annat på grund av stora höjd- och nivåskillnader. Många områden ligger inklämda mellan berg och sjö dit människan inte kan ta sig. Det har gjort att en del arter har blivit kvar i de områdena eftersom de aldrig, eller i väldigt liten utsträckning, har blivit avverkade.
I Kinda finns också, berättar Anders Tingvall, platser där människor brukat marken under lång tid. Vissa så länge som flera tusen år.
– Det gör att vi har kvar arter som är borta på många andra ställen. Just i Kinda har vi kvar många åkerholmar, vilka har tagits bort på andra ställen. Vi har också kvar flera kantzoner mellan olika miljöer, som mellan åker och betesmark eller betesmark och skog, sjö eller annan mark.
I dessa trivs ovanliga arter. En sådan art är sjöhjortronet.
– Det är en organism som tidigare kallades för blågrönalg. Sjöhjortronet är, liksom sin släkting sjöplommonet, kolonibildande. Det betyder att de tillsammans bildar en större organism. De kan också producera energi genom fotosyntes, ungefär som växterna, och växa sig större.
Orsakar de algblomning?
– Det är snarare tvärtom. Sjöhjortronen är ett bevis på att det är väldigt bra vattenkvalitet. De är kräsna och väldigt känsliga för att det blir mycket näringsämnen, försurning eller andra utsläpp i vattnet. Skulle vattenkvaliteten försämras skulle de försvinna ganska snabbt.
I Kinda kommun trivs även bombmurklan och rödsysslan. Båda arterna är nationellt rödlistade och sällsynta.
– Bombmurklan är en av Sveriges få fridlysta svampar. Den börjar titta fram just när snön smälter undan.
Skogarna där den chokladbollsliknande svampen växer har varit hårt utsatta av granbarkborren och därför har bombmurklan försvunnit helt på många ställen i landet. Bland annat har Linköpings kommun inga kända platser kvar längre.
I Kinda finns den, åtminstone, på ett ställe.
– Där finns det gott om den. Vid naturreservatet Väsby branter hittade vi cirka 250 exemplar på en begränsad yta. De är en av de mest individrika som finns i Sverige.
Rödsysslan är en orkidé och därför fridlyst. Den trivs i glesa, betade skogar där det också är kalk i moränlagren.
– Den är väldigt sällsynt. Just nu känner vi till tre ställen i Kinda, men för övrigt är den ovanlig på fastlandet.
Några unika arter blev det inte. Däremot hittade Anders Tingvall en åsna som mest av allt ville bli klappad.
Inte fy skam det heller.