Hela familjen utanför sitt hem i Rimforsa. Gabriele, Fabrizio, Annamaria och Diego.
Annamaria Guazzi, Fabrizio Cappellato och sönerna Gabriele och Diego packade bilen och flyttade från Italien till Rimforsa. Snart firar de ett år i sitt nya hemland.
– Allt är mycket lugnare här, vi trivs jättebra! Vi ville flytta till norra Europa och var nyfikna på skolsystemet och samhället här, säger Annamaria.
Hon arbetade som lärare på en skola och Fabrizio på ett tryckeri. Nu läser hon svenska och är vikarie och han montör på Rimaster i Rimforsa.
Varför ville ni flytta till Sverige?
– Det frågar alla, säger Annamaria med ett leende.
– Vi ville ha mer tid för gemenskap och vara en del av ett samhälle där man tar hand om varandra, fyller Fabrizio i.
De tycker att samhället i Italien är väldigt tävlingsinriktat. Skolan handlar mer om kravfyllda prestationer än om lärande.
– Vi läste på mycket om de nordiska länderna och vi har några vänner som flyttat till Sverige. De bekräftade bilden att det är ett fint land att låta sin barn växa upp i. Vi vill ge våra barn det. När de är äldre kan de bestämma själva var de vill bo, säger Annamaria.
– Mycket är bra i Italien, men vi tror att Sverige är ännu bättre för oss.
Beslutet växte fram under pandemin, sedan behövde en del praktiska saker lösas.
– Vi hade fasta jobb och hus i Italien, alla tyckte att vi var galna, säger Fabrizio och skrattar.
Nybakade kanelbullar dukas upp i uterummet. Sönerna Gabriele och Diego sitter snart och fikar. De trivs i den svenska skolan och spelar fotboll i Rimforsa IF.
Gabriele och Diego spelar fotboll i trädgården.
Nybakta kanelbullar hemma hos familjen Guazzi/Cappellato.
Hur kändes det att flytta?
– Jag har fått det mycket bättre. Skolan är mycket lugnare, säger sjätteklassaren Gabriele.
Han berättar att de i Italien alltid bar hem alla skolböcker och att lärarna sa vilka skrivböcker och pennor familjen skulle köpa in. Dessutom gick de i skolan på lördagar och behövde betala för luncherna.
– Mycket är annorlunda. Här får man ha roligt, man sitter inte bara still i bänken. Både lektioner och raster är roligare. Och det är inte lika stressigt, men det var svårt i början när vi inte kunde ett enda ord svenska.
Diego går i fjärde klass.
– Jag saknar några av mina italienska vänner, men jag har fått nya kompisar här.
Samtalet är på svenska och det är tydligt att de har ansträngt sig för att lära sig det nya språket. Ibland säger de en fras på italienska och hjälper varandra att översätta.
– Vi tycker det är viktigt att lära sig språket och anpassa sig till den svenska kulturen, säger Fabrizio.
– Men det är svårt att lära sig ett nytt språk, fyller AnnaMaria i. Vi kom hit en vecka innan skolan började förra året, så barnen kunde inte ett enda ord när de gick in i klassrummet första gången.
Glassbilens melodi ekar över villaområdet. Diego skyndar ut och kommer snart in med ett paket isglass.
Det ljudet är ni inte vana vid från Italien?
– Nej, vi har inget sådant i Italien, säger Annamaria.
Gabriele, Fabrizio, Annamaria och Diego. Hela familjen firar snart ett år i Sverige.
Vilka skillnader har ni upptäckt mellan Italien och Sverige?
– Många, som att pappor är föräldralediga och att man har rätt till mer semester, svarar Fabrizio.
Det fick han veta av sin chef alldeles nyligen. Han skrattar och fortsätter med ett annat exempel:
– I Italien betalar man för motorvägskörning. Vi fick höra att det var likadant i Stockholm, men eftersom vi inte visste hur man betalade tog vi en timmes omväg runt huvudstaden.
– Italien är väldigt traditionellt, säger Annamaria. Man stannar på samma jobb och flyttar sällan. Men man måste våga att försöka. Det är svårt, men det går och det kan bli jättebra.