Det började i 11-årsåldern med snatterier, inbrott i butiker och skadegörelse. Efter skolan tog det fart med grövre brottslighet.
- Men hämtade pengar på socialen, och snodde det man behövde. Det funkade ju, jag hade lägenhet och allt. Och hade man inga pengar så betalade socialen, säger Per Lundström.
Det första fängelsestraffet han fick var kort, och kändes inte särskilt farligt. Men andra gången han åkte fast, då för stöld och vapeninnehav, blev straffet värre. Först hamnade han på en öppen anstalt, men efter att han blivit hotad rymde Per, och efter att han angett sig själv sattes han på en tyngre anstalt, med riktigt grova brottslingar.
- Det är första gången som jag varit riktigt jävla skiträdd, och konfronterats med tungt kriminella människor, som pratade om mord som dagens middag.
Efter frigivningen bestämde sig Per för att det inte var så han ville att livet skulle te sig, varken för sig själv eller för andra. Och han började engagera sig i ungdomar, för att ge dem en meningsfull fritid. För, som han säger, ju tidigare en människa kommer in på fel bana, desto svårare är det att komma rätt. Han önskar att någon vuxen hade funnits där för honom och satt gränser när han var ung.
- Man slapp undan för lätt. Socialen, polisen, skolan, alla var inblandade, men jag lyckades ändå trilla igenom. Jag slapp till och med undan när jag gjort inbrott och det fanns klara bevis, säger Per.
Så han var med om att starta fritidsgården i Rimforsa, och i slutet på maj förra året drog han igång nattvandringen.
- Jag var nere på samhället själv på Valborg, och jag hann inte ens dit förrän jag fick ringa ambulansen. Fyllan flödade fritt och jag såg onyktra ända ner i 11-årsåldern. Jag insåg att jag inte skulle göra det här själv, utan jag la ner mycket tid då för att nattvandringen skulle komma igång.
Gruppen i Rimforsa består på pappret av cirka 30 personer, man den hårda kärnan består av sju-tio. De har gjort 25 vandringar på större fester och helger, framför allt på sommaren.
Nu vill Per Lundström dra igång en grupp i Kisa, eftersom behovet finns där också. Han hoppas att fler ska anmäla sitt intresse.
- Det är viktigt att vuxna visar att de bryr sig om, inte bara sina egna barn utan om alla. Många tänker att "mina barn springer inte ute på samhället så därför behöver inte jag hjälpa till". Jag köper inte det. Det är bara vanlig medmänsklighet, men det verkar finnas många som gör det enkelt för sig, säger Per.