"Vi letade efter ett sommartorp när vi köpte det här huset", säger Pelle. "Vi hade nyss studerat, bodde trångt i nån andrahandsetta. Vi hade haft många år av att bo ett år på ett ställe och kände att vi ville ha en plats som var vår." Nu har de familj, och siktar på nästa epok i livet.
Sofia och Pelle Hansen berättar att deras beslut sällan är planerade långt i förväg. När de för drygt tio år sen gav sig ut på jakt efter ett sommartorp hade de inte i tankarna att det hela skulle sluta med att de budade hem ett gammalt missionshus.
– Vi letade väl inte efter ett konserthus, utan efter ett falurött torp i skogen, säger Pelle.
Att det blev just ett konserthus var deras egen förtjänst. De är båda orkestermusiker, och har under somrarna bott här och bjudit åhörare på kammarmusik. Ett kapitel som nu kommer att avslutas.
"Drömmen vore ju om det kunde fortsätta med nåt sånt, för det har varit så fint att få vara en samlingspunkt i bygden, som det var förr också. När det byggdes var det ju fullt med folk här och söndagsskola", säger Pelle Hansen.
– Vi kom över en gammal skola i byn där jag är uppvuxen utanför Uppsala. Det var inte planerat, och den tog oss med storm, säger Sofia.
Hon fortsätter:
– Min mamma bor i den byn, i ett gammalt missionshus som det här, och min syrra bor i grannhuset. Mamma har musikskola där i byn, så vi kan liksom slå ihop oss lite grann och göra nånting större kanske.
Gästboken är fylld av artiklar och hälsningar från besökare. Runt 27 konserter har det blivit genom åren.
Trots glädjen inför det nya är det med vemod som de kommer att ta farväl av sitt konsertkapell i Slätmon och alla människor de lärt känna här.
– Jag tror att det är människor som vi kommer att hålla kontakten med även sen. Det har varit så himla fint, för dem hade vi inte lärt känna annars om vi inte hade öppnat upp och bjudit in, säger Sofia.
Familjen tar en omväg via huset på vägen till Pelle Hansens familj i Boxholm. Dottern Ester passar på att visa upp sin termos finurliga funktioner.
Mötena med lokalinvånarna har bjudit på flera historiska inblickar.
– Första rörmokaren som vi kom i kontakt med sa: "jag tror det var pappa och farfar som satte in rören här", berättar Pelle.
– Och nån gammal farbror stannade och frågade om han fick komma in och titta. Han hade bott här innan, hans pappa var väl präst, säger Sofia.
Ester och storebror Frank leker i de luftiga rummen under intervjun. För de båda barnen är huset något de haft hela livet.
Även deras personliga historia har vävts samman med huset och gett många minnen.
– Många vänner har varit här och spelat och umgåtts, och vi gifte oss här nere på gräsmattan, säger Sofia.
Pelle spelar cello, och Sofia viola. Försäljningen av konsertkapellet i Slätmon betyder inte nödvändigtvis att de slutar framföra kammarmusik. Idéer finns för det nya huset i Uppsala. "Att fortsätta nån sorts kammarmusikserie där tänker vi, och kanske nån festival", säger Sofia Hansen.
Hon berättar att hon nu ändå ser fram emot att få samla ihop livets olika delar och att få vara nära sin familj. Förutom konsertkapellet säljer de även sin lägenhet i Stockholm. Kolonilotten säger de också upp.
– Jag känner en väldigt stark dragning till att få vara på en plats och odla och bygga upp ett hem.
De kan förstås inte styra över vad nästa ägare kommer att använda huset i Slätmon till. Förhoppningen är att det kan fortsätta vara en mötesplats för bygdens invånare. Då kommer de gärna och hälsar på.
– Ja, tänk om vi kunde komma och spela här, det vore ju fantastiskt!
"Det är det som har varit så himla kul, att vi har fått välja att spela precis vad vi vill spela, och fått göra det på vårt sätt utan att förhålla oss till någon annan. Också att få hålla det ganska familjärt och intimt, jag tror att publiken har upplevt det så också, att det har känts som att komma hem till oss", säger Sofia Hansen om tiden i det gamla missionshuset i Slätmon.