Vi har tidigare berättat om Jonas Högsberg från Rimforsa och hans kamp mot återkommande hjärntumörer.
Nu har han tillsammans med en grupp startat upp en lokalavdelning till förbundet Hjärnkraft. En lokalförening finns i dag men har varit vilande under lång tid.
Vi möts i föreningshuset Fontänen i Linköping. På plats finns också Lotta Näslund, som är föreningsutvecklare på Hjärnkrafts förbundskansli i Stockholm. Hon har rest från Stockholm till Linköping för att hjälpa till med att väcka liv i lokalavdelningen.
Hjärnkraft arbetar för att stödja personer med förvärvad hjärnskada. Lotta Näslund säger att förbundet har ungefär 20 föreningar i hela landet.
– En del av dem är sovande, säger hon.
Det innebär att de har medlemmar men ingen styrelse och ingen som driver föreningen. Det är också den status som föreningen i Östergötland har haft – fram tills nu.
– Den har varit vilande i ungefär 15 år, säger hon.
Att hålla igång en förening är förstås ännu svårare när medlemmarna antingen har en förvärvad hjärnaskada eller är anhöriga till en person som drabbats. Hjärnan är komplex och därför är det individuellt vilka svårigheter man kan uppleva efter att ha fått en skada. Något som Jonas ändå ser som utmärkande är det som kallas för hjärntrötthet.
– Trots att jag själv har det är det svårt att förklara, säger han.
I korthet kan man säga att det handlar om att hjärnan blir uttröttad när den utsätts för intryck. Jonas pekar mot en fläkt som sitter i taket. Vissa med en förvärvad hjärnskada hade inte klarat av att sitta i rummet. Själv behöver han prioritera att vila för att orka med.
Jonas säger att han varit medlem i föreningen i ungefär lika lång tid som föreningen legat vilande.
– Det var för ungefär 15 år sedan som min förvärvade hjärnskada, tumören, upptäcktes.
Han har under åren varit nöjd med medlemskapet i Hjärnkraft men säger att han tänkt att det varit synd att det inte funnits någon lokal förening i Linköping. Till slut tog en annan medlem initiativ till att starta upp föreningen.
– Vi har funnit varandra, säger Jonas.
De har tittat på sina gemensamma behov och sett vad de har för önskemål.
I dag har Hjärnkraft i Östergötland under 45 medlemmar. Under den första träffen slöt ungefär 12 till 15 stycken personer upp.
– Vi skulle träffas i två timmar, säger han.
Det fanns ett uppdämt behov av att få träffa andra i liknande situation och två timmar blev till tre timmar.
– Till slut gick ögonen i kors och alla blev hjärntrötta. Alla ville nog åka härifrån men samtidigt ville ingen heller att det skulle ta slut, säger Jonas.
Att få träffa någon annan med förvärvad hjärnskada och få prata betydde mycket. Det kan handla om allt från hur man löser saker i vardagen till vilken hjälp andra har fått från vården med sin rehabilitering och hur man gick till väga för att få den.
– Tanken är att man ska ha diskussionsträffar med all sannolikhet här. Förhoppningsvis kan vi vara kvar här på Föreningshuset Fontänen för diskussionsträffar och träffas en gång i månaden som minimum.
Tanken är också att medlemmarna ska kunna umgås med varandra.
Att ha en stor organisation i ryggen ser han som värdefullt.
Målet är att föreningen ska växa med fler medlemmar.
– Vi vill inte vara 45. Vi vill bli minst 145 – och vi skulle kunna bli ännu fler, säger Jonas Högsberg.