Gunvor Wennerlöf väntar på att järnet ska bli orangefärgat så att hon kan börja hamra det.
– Jag behöver tändvätska, säger Gunvor Wennerlöf och skrattar.
Hon och väninnan Kristina Berg är två av de som kommit till Opphem trivselförening första "prova-på"-smide som hölls lördagen den 11 november.
Lars Jonsson äger fastigheten, och är den som håller i smideskurserna. Han börjar med att gå igenom säkerheten och ordningsreglerna.
Lars Jonsson äger smedjan. "Den kom med på köpet av bostaden, så det var bara att lära sig smida", säger han.
– Vi har aldrig behövt använda brandsläckaren hittills. Men om folk kommer med till exempel fleecekläder så ber vi dem att ta av dem.
En bit koks har hamnat på golvet. "Vi har aldrig behövt använda brandsläckaren", säger Lars Jonsson.
– Smedjan kom med på köpet, så man fick ju bara se till att bli intresserad av smide.
Han har drabbats av stroke ett antal gånger, och kan därför inte fysiskt instruera. Men hans "högra hand", Dennis Quick, visar deltagarna hur man ska göra för att tända ässjan, få fart på den, och värma sitt järn.
Dennis Quick är Lars Jonssons "högra hand".
– Om elden blir för varm så förångas järnet. Om den blir för kall så krävs det för mycket kraft – det blir ingenting av järnet, säger Dennis.
– Och det är inte så kul när man stått och jobbat med något i en timme, fyller Lars i.
Här ligger järnet i ässjan. Den som vill smida på mer regelbunden basis behöver bli medlem i Ophhems Trivselförening.
När järnet blir orangefärgat i elden är temperaturen perfekt. När man ska bearbeta det med hammaren kan man höra på ljudet om järnet börjar bli för kallt för att bearbetas.
– När det börjar "dunsa" istället för att "klinga" är det dags att stoppa järnet i elden igen, säger Dennis.
– Tänk på att inte motarbeta hammarens rekyl, instruerar Lars.
Dennis Quick håller i järnet medan Kristina Berg bearbetar det med hammaren. "Om det låter "duns" är det dags att värma järnet igen", säger Dennis.
Varken Gunvor eller Kristina har provat på att smida förut. De planerar att göra varsin ölöppnare, men som de andra deltagarna får de börja med att smida en krok.
– Det är bäst att börja med något lätt så att man inte blir uttråkad, säger Dennis.
När elden i de två ässjorna har tänts med näver stiger temperaturen märkbart i smedjan. Gunvor, Kristina och de övriga deltagarna hänger av sig sina ytterkläder.
– Det här ska bli kul, jag tror att det passar mig, säger Kristina.
Efter hand ersätts konversationen av koncentration – det enda som hörs är eldarnas fräsande, hammarnas klingande mot järn, och pysandet när glödgat järn stoppas i vattenhinkarna. Krok efter krok.
En smidd krok.
– Det här är ett hantverk som inte går att forma med händerna, säger Dennis och visar upp en ljusstake han smidde senast han var här.
Smidet är ett återkommande evenemang, men alla som kommer utanför "prova-på"-tillfällena måste vara medlemmar i Opphems trivselförening.
Dennis Quick var med och smidde första gången för en månad sen. "Det var Dennis som låg på om prova-på-smidet", säger Lars Jonsson.