Jackorna behålls på när det är dags för kaffe och kakor.
Himlen är tung av grå moln när Berit och Lennart Everhill kommer till mötes i trädgården som tillhör deras fritidsgård utanför Rimforsa. De välkomnar snabbt in i ett av de tre husen för att slippa undan regnet.
– Vi köpte den här gården 2011 för att ha något att göra när vi blev pensionärer, skrattar Lennart och följer efter Berit in till vardagsrummet.
I kakelugnen sprakar en trivsam brasa och på bordet brinner levande ljus. Gården är bara ett fritidsprojekt och inget året runt-boende så de tjocka jackorna behålls med fördel på när det är dags för kaffe.
– Vi gav 225 000 kronor för gården och det var egentligen för tomten, för byggnaderna var i princip värdelösa. Jag tänkte att jag inte hade något att förlora, säger Lennart.
Berit serverar kaffe i blåblommiga koppar och berättar att hon inte alls var lika övertygad som Lennart.
– Jag tänkte att gården var i för dåligt skick, erkänner hon leende.
Men paret tog sig an projektet som pensionärer, trots Berits tveksamhet.
– Det här är ju tack vare dig och ditt stora intresse, Lennart. Du läser ju mycket om byggnadsvård, säger hon, vänd mot sin make.
I eldstaden i vardagsrummet sprakar en trivsam brasa som så sakteliga börjar värma upp den kyliga nedervåningen.
Lennart nickar. När han får frågan om han alltid haft det intresset funderar han en stund innan han svarar:
– Jag gillade träslöjd i skolan och när vi flyttade till Malmslätt 1981 började jag att restaurera gamla möbler som jag sedan sålde.
Gamla möbler är därför ett genomgående tema i de två bostadshusen.
– Mycket är köpt på loppis och så fick vi en del från våra föräldrar när de gick bort, berättar Berit.
– Vår minsta grabb och jag brukar ta en runda på tisdagar där vi besöker olika loppisar och second hand-butiker. Han gillar inte samma gamla grejer som jag, men däremot teknik, fyller Lennart i.
Lennart har länge haft ett intresse för gamla möbler och prylar. Det har han sin mamma att tacka för, som tog med honom på auktioner som barn.
Utöver loppisfynd och ärvda familjeprylar finns också möbler som Lennart fått av grannar, vänner och andra bekanta.
– När jag började renovera möbler fick jag mycket grejer av folk. De tänkte att jag sparar på allt. En gubbe kallade mig för "skrotsamlaren", skrattar han.
Intresset för gamla möbler och prylar tror han att han har sin mamma att tacka för.
– När jag var runt 12 år började jag följa med mamma på massor auktioner. Hon var alltid intresserad av gamla grejer.
Förutom att fylla gårdens hus med äldre möbler och prylar är det också viktigt för Lennart att bevara det gamla, i form av golv, bjälkar och eldstäder.
– Jag har känt från början att jag vill göra minsta möjliga och bevara allt det gamla, men ändå göra i ordning det så pass att det ser helt och fint ut. Gipsskivor är totalförbjudet här.
Gamla detaljer är ett måste för paret Everhill. I husen finns till exempel flera gamla dörrar.
Bland det första han gjorde var att ta bort den gröna korkmattan som lagts ut på trägolvet i vardagsrummet av tidigare ägare. Vidare berättar han att det sammanlagt finns åtta eldstäder i husen. Och alla fungerar.
– Det går till och med att baka pizza i bakugnen, men det har vi inte provat än.
Hur mycket pengar har ni lagt på den här gården?
– Jag har faktiskt sparat alla kvitton, men jag har inte börjat räkna ihop dem än. Däremot vet jag att renoveringen av alla eldstäder gick på 105 000 och solpanelen, batteriet och lösningarna för elen landade på ungefär 65 000, svarar Lennart.
Förutom ett större bostadshus finns ett magasin och ett mindre bostadshus på gården. Här syns Lennart och Berit på trappan till det mindre huset.
Paret tycks komplettera varandra bra i sina intressen och kunskaper.
– Det jag gör här är mest att måla, skrattar Berit, men Lennart tillägger ödmjukt:
– Du är duktig på mycket.
Berit ler, men fastslår:
– Men det är du som har ditt stora intresse i den här gården.
När paret Everhill köpte gården 2011 var den fallfärdig. De betalade 225 000 kronor för den och det värdet låg endast i tomten, hävdar Lennart. Husen var i princip värdelösa och fallfärdiga, berättar han.