Lisa Ryrholm har kört mc sedan hon var 25 år gammal.
– Idag har vi kört runt 70 mil totalt. Man får välja mellan att köra på asfalt, grus, eller en mix av de två underlagen, berättar Marie Johansson som är distriktsombud för mcQ i Blekinge/Småland och en av samordnarna för årets riksträff.
"Man vågar lite mer när det bara är tjejer", säger Marie Johansson.
Syftet med den rikstäckande gruppen mcQ är att skapa gemenskap för kvinnliga medlemmar i BMW-klubben. Där är ungefär tio procent av klubbens 8 000 medlemmar kvinnor.
– Det är inget fel på gubbarna, men ibland blir det mycket snack om olja, hästkrafter och vridmoment. När vi har våra träffar blir det helt andra samtalsämnen, säger Gudrun Wallin som är distriktsombud för mcQ Gotland och en av samordnarna.
– Man kan känna sig lite bortkommen när man kör med bara grabbarna, instämmer Lisa Ryrholm.
Hon är en av de yngre medlemmarna, men samtidigt den av kvinnorna som varit med längst i klubben. Hon blev medlem 2012.
– Pappa har haft motorcykel sedan han var 16 år. När jag var 25 så provsatt jag en hoj och nådde ner till marken med tåspetsarna. "Den här följer med hem", sa jag, säger Lisa och skrattar.
"Det blir mycket prat och skratt", säger Marie Pettersson, här i samspråk med Anna Elias och Rakel Gunnar.
Just att nå ned till marken med större delen av foten kan vara en trygghet när man börjar köra motorcykel. Det underlättar balansen, framförallt vid start och stopp.
– Men mc-tillverkarna verkar inte alltid tänka på att hojen ska passa även kvinnor. Det kan vara allt från höjd och tyngd på hojen till placering av styre samt reglage, säger Marie Pettersson, distriktsombud för mcQ Östergötland.
"Vi har en träff varje år", berättar Marie Johansson.
Rakel Gunnar är riksombud för region Östergötland. "I år kom det rekordmånga från Östergötland till träffen. Sex stycken", berättar hon.
Många av motorcyklarna på Storgårdens parkering är av märket BMW. Men man måste inte köra BMW för att vara med i klubben.
– Vi har lockat med många som kör andra märken, säger Marie Pettersson.
Gudrun Wallin instämmer och säger:
– Tjejer börjar bli mer nyfikna på att köra på grus, och det kan man göra oavsett vilken hoj man har.
"Brudar, bågar, babbel och bubbel" står det på gruppens t-shirtar. T-shirten är unik - den finns inte att köpa, utan går bara att få om man varit med på träffarna. "De finns i mörkblått nu också. Alla gillade inte att de var rosa", säger Marie Johansson.
Vad är det för skillnad mellan att köra på grus och att köra på asfalt?
– Grus innebär en mer fysisk ansträngning. Det kan rulla och hojen beter sig annorlunda än på asfalt, säger Marie Johansson.
– Det är mer av en utmaning att köra på grus, instämmer Rakel Gunnar, också ombud för gruppens Östgötadistrikt.
– Broms- och kurvteknik är viktigt att lära sig, oavsett underlag, tillägger Gudrun Wallin.
Är det inte farligt?
– Man lär sig att hantera det, och till slut blir man expert på att kliva av. Men visst lägger man hojen några gånger per år, säger Lisa Ryrholm.
Marie Pettersson och Rakel Gunnar är distriktsombud för mcQ Östergötland.
Maries motorcykel heter Arfenia. "Det är bildat av registeringsskylten", berättar hon.
Men gruppen är noga med att all körning ska ske på ett säkert sätt.
– Vi är väldigt noga med säkerheten och med att tipsa varandra på bra utrustning. Skulle någon komma utan säkerhetskläder så tillåts man inte köra turen. Vi ska vara förebilder, tillägger Anna Elias, också hon en av samordnarna för årets träff.
– Lullull på sin hoj kan man vara utan, men man får inte tulla på säkerhetsutrustning, säger Marie Johansson.
"Vi vill peppa andra som vill börja köra mc", säger Lisa Ryrholm medan hon tar av låset på sin mc.
Hur kom det sig att ni började köra mc?
– Min mans syster köpte en hoj och jag blev sugen. I början kunde jag bara svänga vänster, säger Gudrun Wallin med ett skratt.
Marie Johansson träffade en partner som körde, och Marie Pettersson ville börja köra som 16-åring.
– Men det ville inte min familj. Men för fyra år sedan tog jag äntligen körkortet, säger hon.
Hur gamla kvinnorna i gruppen var när de tog mc-kort varierar. En del har haft körkort länge, andra kortare.
– Många tar körkort som äldre. Här finns plats för alla, säger Rakel Gunnar som köpte motorcykel i samma stund hon tog sitt kort.
Anna Elias nuvarande motorcykel är svart, men hon hade tidigare en rosa. "Den rosa var en drag queen", säger hon och skrattar.
Motorcyklarna stod parkerade utanför Storgården i Rimforsa.
Att döpa sin motorcykel är vanligt. Marie Pettersson kallar sin för Arfenia.
– Det är efter registreringsskylten. Men alla döper inte efter den principen.
– Nej, min hoj heter Baby, säger Rakel Gunnar och skrattar.
Marie Johansson, Lisa Ryrholm och Gudrun Wallin är tre av medlemmarna i mcQ som träffades i Storgården, Rimforsa helgen 30 augusti - 1 september. "Träffen ligger alltid första helgen i september", berättar Marie.
Anna Elias har precis skaffat en ny mc.
– Jag måste köra in den innan jag vet vad den ska heta, säger hon och skrattar hon också.
Att skratta är gruppen bra på. Även om fartvindar och frihetskänslan betyder mycket, så är gemenskapen en viktig del av träffarna. "Brudar, bågar, babbel och bubbel" står det på de t-shirtar mcQ har låtit trycka upp.
"Att köra på grus är lite mer utmanande än att köra på asfalt", berättar Gudrun Wallin.
– Det är inte alla som har någon att köra tillsammans med. Här kan man träffa nya vänner, säger Marie Pettersson och berättar att hon har rest med folk hon lärt känna via klubben.
– Vi har så jävla kul ihop, utbrister hon.
– Gubbarna är lite avundsjuka ibland, säger Gudrun Wallin med – ja, precis, ett skratt. Sedan tar sig gänget tillbaka till Storgården för kvällens middag. Eller, som de uttrycker det – babbel och bubbel.