Vi hälsar på under tisdagen. Molnen hänger tunga över Kalvudden, kolonin som i år lär fira 91 år. Sommarens fjärde period är sju dagar lång och för deltagare som går i högstadiet i Linköpings kommun. Kalvudden ligger strax utanför Rimforsa ungefär fyra mil från Linköping. Hit kommer deltagarna i buss och åker hem på samma sätt.
– Den här perioden blev mötet vid bussen lite av en återträff. Flera kände varann sedan tidigare år men hade inte träffats under tiden, säger Therése Hansson, föreståndare för andra året i rad.
Till sin hjälp har hon två biträdande, Kim Caesar och Anni Johansson. De jobbar hela året inom kommunen fritidsverksamhet, Kim i Kärna och Anni i Skäggetorp. Här finns också 12 barnledare, många av dem är timanställda inom kommunens fritidsverksamhet. Och så givetvis alla barn eller rättare sagt ungdomar, nu när högstadiets elever är på plats. 24 är de den här perioden. Tidigare när de yngre barnen var här bestod grupperna av 35 deltagare.
– Jag är här för sjätte gången, säger Mergim Amagjekaj, 16 år.
Vid bordet sitter också 15-åriga Ebba Kampner-Andersson som aldrig varit här tidigare. Båda trivs jättebra, eller ”asbra”, som de säger och vill absolut komma hit igen!
Egentligen är Mergim för gammal nästa år men han är mer än sugen att jobba här, på något sätt.
– Utelivet är livet. Det är skönt att komma bort från civilisationen och bara vara sig själv, skrattar Mergim.
Bakom den åsikten ligger bland annat att det är stopp för allt som mobiler och plattor och liknande på kolloveckan.
– En lärare i min skola, Ljungsbro, visade ett papper på det här. Jag är så glad att jag kom hit. Det är askul ,säger Ebba som redan har bestämt att hon ska hit nästa år igen.
Många av barnen är här flera år i rad. Ansökningarna gås igenom av Therese och hennes stab. En del är välkända, andra nya bland de sökande.
– Jag läser igenom deras papper men lite av en slump kan det ändå bli, säger Therese, som aldrig själv varit på koloni men på läger inom scout- och idrottsrörelserna.
När den här veckan är slut skiljs båda ungdomarna och ledarna åt. En och annan tår fälls, för Kollo skapar god gemenskap. Eller som Mergim väljer att uttrycka det: Här är ingen utfrysning, alla umgås och har en massa roligt tillsammans.
En av lägrets två kockar, Joakim Carlbinder, nickar och håller med. Vanligen kockar han på Ridhusgatans förskola men gillade han inte det här livet skulle han knappast jobba här för åttonde året i rad, eller hur?