De gångna månaderna har varit intensiva för Gösta, med tanke på de kraftiga vindar som varit. "Men det har inte varit mycket snö och på det viset har det varit jättebra", konstaterar Gösta optimistiskt.
Gösta Samuelsson gläntar på ytterdörren redan innan vi nått fram till gårdsplanen. Han tycks alltid vara på språng, ett steg före. Det måste hända saker för att tillvaron ska vara dräglig, tycker han.
– Jag vill att det ska hända något jämt. Min mor var också sådan.
Det är tur att han har en önskan om fart och fläkt, för under vintern har det minst sagt hänt saker. Sex dagar i veckan har Gösta, sedan mitten av januari och fram tills för några dagar sedan, befunnit sig i sin skog på 140 hektar och röjt upp efter vinterns stormar. De kraftiga vindarna har resulterat i 250 vindfällen som 84-åringen, helt på egen hand, kört ut ur skogen.
– Min familj tycker att jag är galen.
Har de rätt?
– Ja, lite, skrattar Gösta varmt.
"Under hela min tid som skogsarbetare har jag bara skadat en lilltå. Jag fick en stock på lilltån och krossade den", berättar Gösta. Skadan var ingenting som avskräckte honom.
Hur länge han kommer att mäkta med skogsarbetet vågar han inte svara på.
– Det beror på hälsan.
När han får frågan hur han tror att det kommer att kännas att inte kunna jobba mer, då suckar han tungt.
– Det kommer att kännas svårt, det tror jag.
Friheten och naturen fick Gösta att fastna för skogsarbetet. Dessutom gillar han när det händer saker. Att bara "sitta still och vänta" är ingenting för honom.
Men du har inga planer på att lägga av än?
– Nej!
Svaret kommer hastigt. Gösta fortsätter sedan, med eftertryck:
– Inte än så länge, men jag ska ta det lugnare nu när jag är klar med de här vindfällena.
Orken, som fortfarande är stor, har blivit sämre under årens gång.
– Den är naturligtvis sämre nu än vad den var när jag var 50. Nu i vinter har jag inte jobbat hela dagar, utan jag har börjat vid nio, halv tio ibland, och så har jag hållit på till halv fyra. Men jag har även jobbat lördagar.
Att jobba hårt fick Gösta lära sig redan som barn, då hans pappa var bonde. "Det var inga problem att lyfta en säck som var 100 kg tung när man var ung, i dag räcker det med 20 kg", skrattar han. Här står han framför vinterns vindfällen.
Gösta har arbetat inom skogsbranschen sedan han var omkring 20 år gammal. Friheten och naturen har hållit honom kvar, trots vetskapen om att skogsarbete, framför allt när det rör sig om vindfällen, är riskfyllt.
– Jag har tagit stora risker, både nu i vinter och tidigare år. Vindfällen är livsfarligt. Min familj är rädda att det ska hända mig något. Saker går ju mer långsamt när man blir äldre och det blir svårare att hinna undan om någon rotvälta kommer framåt, till exempel.
Har du själv känt någon oro för att det kommer att sluta illa?
– Det är klart, men det har alltid gått bra.
Jobbat i skogen har Gösta gjort i nästan hela sitt liv.
Att nu se de stora travarna med träd som han, helt på egen hand, har forslat ut ur skogen känns bra.
– Det är många av mina vänner som undrar hur jag orkar. De kan inte förstå.
Gösta ler, fortsätter:
– Jag är ju så gammal, 84 år. Det är väl inte så många som jobbar i skogen när de är så gamla som jag.