– Segregation i en stad är inte ett problem för ett enskilt område. Det är ett problem för hela staden. Och ansvaret för det ligger hos politikerna som sitter där i stadens centrum. Men hela tiden återkommer den här bilden av att segregation bara handlar om socialt svaga förorter, säger Magnus Dahlstedt.
Han är professor i socialt arbete, forskare vid Linköpings universitet och författare till boken ”Förortsdrömmar” som handlar om ungdomars liv, drömmar och besvikelser i städernas utkanter.
Linköping är Sveiges näst mest segregerade stad, enligt en forskarrapport 2015. Under flera mandatperioder har samhällsklyftorna, sociala och ekonomiska, ökat. Det har inte varit politikernas avsikt – enligt vad de sagt i offentliga uttalanden och skrivit i dokument. Men så har utvecklingen varit.
Nu pågår valrörelsen 2018. Professor Magnus Dahlstedt är oroad. Han ser lokal- och rikspolitiker upprepa och förstärka det som under årtionden inte har minskat utan ökat segregationen i Sverige.
– Nu försöker olika politiska krafter övertrumfa varandra. De gör utspel om att skicka militärer till förorten, förbud mot religiösa skolor, fler poliser mot kriminaliteten i utanförskapsområden. Visst, de kommer med riktade satsningar mot utsatta områden också. Men de försöker bekämpa eld med mer eld. Mer av sådant som forskningen visar inte har fungerat, säger Magnus Dahlstedt.
Valrörelsen närmar sig sitt mer intensiva skede. Redan har flera höga politiker gjort visit i Östergötland och levererat utspel och vallöften.
Början av mars 2018: Utbildningsminister Gustav Fridolin (MP) kommer till Skäggetorpsskolan, en skola där en hög andel av eleverna har invandrarbakgrund. Med hänsyn tagen till elevernas förutsättningar har studieresultaten kraftigt förbättrats – ändå lämnar många nian utan behörighet att plugga på gymnasiet. Segregationen måste brytas, sa Fridolin under sitt skolbesök. Men på frågan hur skolsegregationen kan åtgärdas, om etniskt svenska elever ska bussas till skolor för att ändra elevsammansättningen, ville ministern inte gå så långt.
– Man kan samarbeta med andra skolor för att locka svenska elever, tyckte Gustav Fridolin.
Professor Magnus Dahlstedt riktar sin forskning mot socioekonomiskt svaga bostadsområden som Skäggetorp, Berga och Ryd, med hög andel invandrade invånare, lägre utbildningsnivå och högre arbetslöshet. Men han betraktar stadens rika välmående delar som lika segregerade.
– Ekängen och Hjulsbro är segregerade. Vänd på det! Varför pratar vi inte om att bygga skolor i Skäggetorp och bussa elever från rikare delar av stan? Skulle det ens vara möjligt att föra en sådan diskussion? Nej! Och där har vi problemet, säger Magnus Dahlstedt.
Senare i mars, 2018: Regeringen håller sammanträde på Linköpings slott. Statsminister Stefan Löfven passar på att i Östergötland leverera en valbomb: Regeringen avsätter 22 miljarder kronor till socialt utsatta områden och nu berättar statsministern vilka 32 områden som får pengar. Han far från slottet till Skäggetorps centrum för att där hålla presskonferensen om 22-miljarderslöftet.
En månad senare, april 2018: Justitieminister Morgan Johansson gör besök i Östergötland. Ministerns ansvarsområden, lag och ordning, är frågor som väljarna rankar högt i valundersökningar. Morgan Johansson besöker stadsdelarna Klockaretorpet och Navestad, de socioekonomiskt svagaste områdena i Norrköping.
Professor Magnus Dahlstedt avslöjar aldrig var han forskar men i sina fältstudier rör han sig i stadsdelar med förutsättningar som Skäggetorp, Ryd, Berga, Klockaretorpet, Navestad. Han möter misstro och politikerförakt, i områdena, som han refererar till som ”Orten”. Politikerbesök och utspel om satsningar, som påfallande ofta infaller i valtider, leder till det. Utspelen handlar inte främst om hur samhället ska förbättras på sikt utan om hur politiker ska lyckas få väljarnas röster här och nu, är Dahlstedts analys.
– Jag och kollegor ser och hör hur människorna i stadens periferier är upprörda. De tycker att politikerna kommer ut till Orten när det är dags att ragga röster. De undrar varför de aldrig kommer dit annars, säger Magnus Dahlstedt och tillägger:
– Det här skapar misstro och är ett viktigt motiv till varför röstdeltagandet skiljer sig så mellan stadsdelar.
Politikernas agerande ger bilden av att kriminalitet, låga studieresultat, hög arbetslöshet och otrygghet är en fråga enbart för Orten – som ska lösas i Orten, av Orten, anser Magnus Dahlstedt.
– Det här sänder signaler till hela samhället att det är förorten som är sitt eget problem, inte strukturerna bakom samhällsproblemen, säger han.
Skulle du säga att de här utspelen i förorter, om förorter, görs medvetet av politiker i valtider?
– Det är klart att de har en poäng med vad de gör det, annars skulle de inte göra det. Det finns ju pr-byråer som planerar såna här saker.
Vad blir konsekvensen, enligt dig?
– Så länge bara den ena sidan av segregation beskrivs som ett problem, så står vi där med den här dåliga debatten om utanförskapet. Med förslag som ”riv miljonprogrammet” och ”skicka militärer till förorten”. Och det blir inte en debatt om vad som är den verkliga grunden till problemet med utanförskapet, säger Magnus Dahlstedt.
Vad leder det till, enligt dig och din forskning?
– I förlängningen riskerar vi att få ett helt uppdelat samhälle med låsta områden. Ett sådant samhälle skulle jag inte vilja leva i.
När man bor i den rika delen av stan, där sociala klyftor nästan inte märks. När man har jobb och pengar. Varför ska man bry sig om den här frågan om segregation?
– Varför man ska se sig själv som en del av det här problemet? Ja det blir ju obekvämt. Men om man vill vara del i att bygga ett samhälle som är vårt, då måste man se det och lyssna på människorna i Orten.
Vad händer om man inte lyssnar?
– Det finns så starka drömmar, viljor, ambitioner hos människor på de här platserna. Lyssnar man inte så kommer viljorna att kanaliseras på ett annat sätt. Det är det som vi har sett och kommer att få se mer av, hur frustrationen tar sig uttryck i stenkastning mot blåljuspersonal och brinnande bilar och kriminalitet. För dem som önskar lyssna finns drömmar, inte bara mardrömmar.