Just hanteringen av hästarna var en av sakerna med westernridning som tilltalade Jeane. Det läggs stort fokus på att få hästarna trygga och säkra.
Jeane hade lovat sig själv att inte bestämma vilket av fölen hon skulle ha förrän hon sett alla, men Mr Perfekt föddes först och det var kärlek vid första ögonkastet.
Stallet är svalt trots sommarvärmen och i gången står Mr Perfekt, eller Perfect som han kallas till vardags, uppställd och väntar. Han är inte uppbunden men rör sig inte en millimeter trots att han har möjlighet.
– Det var en del av det jag drogs till med westernridningen, just att det läggs mycket fokus på hanteringen av hästarna, berättar Jeane Sander.
Hon har hållit på med hästar i hela sitt liv, förutom ett kortare avbrott när barnen var små. När hon i vuxen ålder köpte sin egen häst flyttade hon den till Kungsvikstorps gård där man än idag fokuserar på westernridning. Även om hon fram till dess hade ridit engelskt så ökade intresset för western.
– Det fanns så mycket att välja på, massor olika grenar, förklarar Jeane som började tävla med sitt halvblod i de klasser hon kunde.
Framgångarna inom westernridningen har varit många och Jeane är noga med att variera arbetet mellan ridbana och i skogen.
Men för att kunna satsa på western insåg hon att det behövdes en häst av raserna som används mest. På Kungsvikstorp bedrivs uppfödning och hon skulle köpa ett av årets föl.
– Jag hade lovat mig själv att inte bestämma mig för någon förrän alla fölen var födda, men Perfect föddes först och sedan var det kört.
Redan när Perfect var ett år fick han beträda tävlingsbanorna men då utan ryttare. Främst inom utställningsklasser där hästarna bedöms av utställningsdomare och inom "Trail" där man får träna på det som ingår i arbetet på gården, som att exempelvis öppna grindar och gå över broar. Samma klasser som hon även fortsatt med när Perfect blev inriden.
Jeane tycker det är fördelaktigt att tidigt vänja hästarna vid olika miljöer och åka transport. Det underlättar när man börjar rida och tävla, hästarna har redan vant sig vid många moment och är tryggare.
– Det är det bästa med western, men även utmaningen, att ingen bana är den andra lik. Man måste vara samspelt och ha förtroende för varandra som ekipage.
Idag har Jeane testat på de flesta grenarna med Perfect men framförallt tävlar de Pleasure och Trail. Pleasure är motsvarigheten till den engelska dressyren, även här rids en bana enligt ett mönster där man visar både gångarter och moment.
Att Jeane har hittat rätt matchning med Perfect är tydligt.
– Han är som Nalle Puh, glad och snäll. Han är en trygghet för de andra hästarna i hagen och är alltid villig att arbeta.
Ekipaget håller kontinuerligt igång med träningar och tävlar när det finns möjlighet. En svårighet med western är att det inte finns särskilt många tävlingar, men när de väl arrangeras pågår de under flera dagar så man kan tävla i många klasser.
Jeane och ”Perfect” har hängt ihop i 14 år.
– Jag behöver tävlingarna för att hålla motivationen uppe. Vardagsridning är också mysig men det är skönt med mål, då skärper man till sig lite, förklarar hon när hon rider runt i paddocken.
Varierat arbete är viktigt för Jeane och hon ser till att en vanlig vecka oftast innehåller träning, vila, ridning ute i skogen och arbete från marken, antingen via longering eller tömkörning. När det närmar sig tävling blir det några fler pass på banan. Det kräver tid och engagemang för att hålla sig på topp år efter år.
Jeane är ödmjuk kring sina framgångar trots att hon har meriter från både SM och EM. När ekipaget deltog i EM tog de ett guld och kom bland topp 10 i alla klasser de deltog i. Pandemin medförde tävlingsuppehåll men nu är tävlingsmålen satta för i år.
– Jag hade hoppats tävla i EM igen, men det får jag inte ihop logistiskt så närmast är SM i september.