Arthur Alex, född 1918, drabbades av polio under sin värnpliktstjänstgöring.
– Han blev halvsidesförlamad, men läkarna lyckades tränga tillbaka förlamningen nästan helt, utom i vänster arm, berättar Arthurs yngste son, Leif Alex.
Innan "lumpen" hade Arthur jobbat på Electrolux, vilket han inte kunde fortsätta med.
– Kommunen ordnade med en kiosk åt honom, så att han skulle kunna försörja sig. Det fungerade så då, det var inte många kioskägare som var utan något fysiskt handikapp, säger Leif.
Han ler lite åt minnet av hur fadern lärde sig att med snits öppna godispåsarna med vänstra handen för att sedan fylla den med högerhanden.
Arthur blev alltså av en olycklig slump kioskägare redan när han var strax över 20 år. Lyckligtvis kom han att trivas med det.
– Det gjorde han. Det var bra tider för kiosken i många år. Inget annat hade ju öppet mellan klockan 13 på lördag och måndag morgon. Men sedan på 70-talet började bensinmackar sälja kioskvaror och varuhus att ha helgöppet, menar Leif.
En annan sak som försämrade för kiosken var ombyggnaden av Storgatan på 70-talet.
– Kiosken hade ett bra läge. Men det blev sämre när Storgatan delades av med staket. Innan dess kunde man parkera på bägge sidor.
Helgöppet och så öppet alla vardagar gjorde att Arthur sällan var ledig.
– Han hade några anställda. Men visst var han mycket i kiosken. Varannan dag jobbade han 12-21. Den andra jobbade han förmiddag, sedan åkte han hem och åt för att komma tillbaka och stå i kiosken 15-21.
Arthur hade sällan semester och när han hade det var det bara korta perioder. Likaså var fritiden sparsam.
Men under den som ändå fanns tittade han gärna på fotboll.
– Han köpte en teve till VM 1958, men det "snöade" mest i rutan, minns Leif med ett skratt.
Arthur såg också i mån av tid sina barn och barnbarns matcher och var dessutom ordförande i BK Zeros under några år.
Leif hade vissa fördelar av att ha en kioskägande pappa.
– Det kom hem grossister till oss ibland på kvällarna. Då såg jag till att hålla mig vaken, jag visste att jag skulle få godis av dem.
Och när Leif hälsade på sin pappa i kiosken kunde han läsa nyutkomna serietidningar.
– Men farsan var väldigt noga med att jag inte vek dem.
Arthur Alex drev sin kiosk fram till att han drabbades av åldersdiabetes och tvingades amputera ett ben 1980.
– Morsan skötte kiosken en kort tid efter att han lagt av. Sedan såldes den till Motala Handbollskamrater.
Arthur Alex gick bort 1981 vid en ålder av bara 63 år.