– Vi hämtade skolböcker och försökte väl läsa en del hemma. Men mest lekte vi, byggde kojor och så. Och så fick vi hjälpa till med olika saker, plocka potatis och annat, säger Mats.
Två av Mats bröder strejkade också, så han saknade inte sällskap på dagarna.
– Men visst längtade man till kompisarna i skolan. Och man missade rätt mycket. Jag tänkte väl inte på det då, men det märktes när vi kom tillbaka.
Han minns att skolstrejken var ett ämne som ofta diskuterades hemma i Dalhem.
– Det handlade mycket om säkerhet, om att vi ungar inte skulle behöva gå eller cykla längs Tjällmovägen för att komma till skolskjutsen. Det blev ju vänstertrafik i september 1967 och det gjorde det ännu farligare.
Annars är Mats starkaste minne så här långt efteråt hur han och de andra strejkande barnen fick varsin krona av tidningens reporter för att de låtit sig skjutsas till skolan för att fotograferas för en artikel.