Handelsmannaprofilen Gunnar lever inte längre, så det är Margareta som får berätta om butikens historia.
– Gunnar började på Berglings musik i Mjölby, han fick sommarjobb där i början av 1970-talet. Han fick sköta den från början rätt lilla skivavdelningen. Ägaren tyckte att han gjorde det bra, så Gunnar fick förtroende att utöka och den blev ganska stor, säger Margareta.
Efter ett tag tänkte Gunnar att det kunde vara roligt att ha en egen butik. Han kände sig mogen för det efter att ha skapat många nyttiga kontakter i branschen, bland annat med Bert Karlsson.
När Playman i Motala blev till salu slog han till och Love Music öppnade i april 1978. Margareta hoppade av gymnasiet för att jobba i brorsans butik.
Butikens namn förklarar hon så här.
– Vår syster föreslog Love Music, en uppmaning att älska musik.
Syskonen gillade sitt jobb.
– Både Gunnar och jag tyckte det var roligt med kundkontakter, säger Margareta och berättar lite om arbetsfördelningen.
– Vi kom bra överens och kompletterade varandra. Gunnar var opraktisk så jag skötte städning och skyltning. Men han var duktig på att veta vad som skulle köpas in. Och hans sifferminne var fantastiskt, han hade i stort sett alla skivnummer i huvudet.
Att Gunnar blev skivhandlare var inte en slump. Hans eget musikintresse var stort, han åkte på många konserter och var bland annat i Brighton 1974 när Abba vann Melodifestivalen med Waterloo. Dessutom hade han kantorsexamen och spelade ibland i kyrkor. Hemma spelade han hammondorgel.
– Men det blev inte så mycket på senare år, vi jobbade ofta 70 timmar i veckan. I butiken på dagarna och efter stängningsdags med beställningar, uppackning och annat.
Dessutom var semestrarna korta.
– Vi hade aldrig mer än en vecka ledigt på sommaren. Då var det bra säsong med en massa turister i stan. Tiden innan jul var också bra försäljningsmässigt, då släpptes många skivor. Under julruscherna kunde vi få arbeta till klockan tre, fyra på nätterna.
Gunnar hade ett uttryck som han använde flitigt, ”Just, just”.
– Jag sa till honom flera gånger att han skulle sluta med det. Men det var nog någon form av trötthet av att prata med folk hela dagarna. Då var det bekvämare att bara hålla med, säger Margareta.
Trots slitet har hon många roliga minnen. Ett sådant är när Metallica släppte sitt album ”Reload” 1997.
– Den fick inte börja säljas förrän klockan 24. Så vi hade nattöppet och sålde flera hundra skivor på en timme.
Skivbranschen hade bra år på 80-och 90-talen och kunde bjuda på stora releasefester.
– Vi träffade alla stora svenska artister. Jag minns en sådan när The Ark släppte sin första skiva. Ola Salo sprang runt och skrek ”We are The Ark, We are The Ark”.
Och när Roxette kom med albumet ”Room service” 2001 var syskonen två av 200 inbjudna på releasepartyt på Café Opera.
– Det var en så rolig konsert och vi kände oss priviligierade att få vara med.
På hemmaplan i Motala träffade de en blivande stor svensk artist, Alexander Bard.
– Bard var ofta här. Han brukade säga ”Om fem år är jag artist.” Och när han blev det fick vi sälja hans skivor, det var jättekul, säger Margareta.
Alexander Bard minns fortfarande hemstadens skivbutik väl.
– Ja, jag byggde min första skivsamling hos Love Music. Och jag gick dit för att uppdatera mig på vad som hände i musikvärlden. Internet fanns ju inte på den tiden, säger han.
Förutom butiken hade syskonen ett annat stort gemensamt intresse, IFK Motalas bandylag. Som allra störst var intresset från Gunnars sida.
– Han var en av IFK:s största supportrar och såg nästan varje match, även bortamatcherna. Gunnar som var så lugn annars kunde bli galen på domarna. Han stod alltid bakom motståndarlagets mål, i sin IFK-luva, eftersom han ville se IFK:s mål.
Spelarna i laget kom in och köpte skivor och Margareta satte ihop blandband till uppladdningen i omklädningsrummet.
Love Music upphörde 2001.
– Butiken gick fortfarande bra. Det där med hembränning och nedladdningar hade inte kommit igång än. Men vi var lite trötta,hade tappat stinget och det riktiga intresset och då var det dags att sluta. Gunnar ville ta det lugnare, han hade nästan aldrig varit ledig. Han hade en buffert och levde rätt sparsamt, så han klarade sig.
Gunnar gick dock bort redan 2006, i en kraftig hjärnblödning.
– Han var bara 54 år, det var alldeles för tidigt, säger Margareta som numera arbetar inom biluthyrningsbranschen och trivs bra med det.
Tiden med Love music finns kvar som ett fint minne hos henne.
– Det var jobbiga men roliga år.