Östgötaslätten visar sig från sin vackraste, somrigaste sida när vi rullar in på Rappestad ridklubb.
På stallbacken möter Lena Norin upp direkt.
Här varvar hon ner. Här får hon kraft.
– Ridningen för så mycket gott med sig för mig. Framför allt att det är så rogivande, lugnet här ute är oslagbart. Man kommer som man är, utan att behöva ha det senaste ridmodet, och bara tar hand om hästarna, minglar och har det skönt tillsammans.
Norins ost är en av det lokala näringslivets solskenshistorier.
Lena och brodern Mats tog 1999 över tillsammans med sin pappa Bo och sedan syskonen tog över helt 2002 har utmärkelserna regnat över företaget, den finaste då de 2014 vann ”Årets butik” i nationella Retail Awards. Samtidigt som omsättningen har skjutit i höjden från 6 miljoner 2002 till 45 miljoner 2016.
– Mats och jag är lika, vi är ständigt hungriga. Det är nog huvudförklaringen till att vi ökar så, säger Lena.
Vi sitter på en bänk utanför stallet och runt oss rör sig ridtjejer, hästar och hundar.
Det är uppenbart att vi är i Lenas paradis på jorden, hon är avslappnad och hälsar och småsnackar med alla som passerar.
– Att ha häst är den bästa tänkbara skolan. Jag ser det numer som en merit om de som söker jobb hos oss har eller har haft häst.
– De är inte rädda att ta i, de är sällan sjuka, sällan borta från jobbet och vana vid att bära betydligt tyngre än de 12- och 18 kg-ostar som är våra tyngsta. Har man häst lär man sig dessutom disponera sin tid, att verkligen göra saker när de behöver göras.
Lena växte upp på Norrgatan i Malmslätt med familjeföretaget ständigt närvarande.
– Vi hade alltid ost på frukostbordet, det minns jag. Och den var alltid skafferivarm. Den fick inte vara i kylen. Det var viktigt.
Farfar Ingvar bildade företaget 1931, pappa Bo och farbror Lars tog över på 1970-talet och Lena och Mats alltså 2002.
1936 öppnades första butiken på Storgatan, 1954 den andra på Nygatan och 2007 den tredje i Knäppingsborg, Norrköping.
– Pappa lämnade företaget på bästa sätt till mig och Mats. Han klev direkt ut och har sedan aldrig lagt sig på något dåligt sätt, bara funnits till hands när vi behövt hans stöd.
Ni tycker om att växa, sa du tidigare? Varför inte med fler butiker?
– Vi har valt en annan väg. Vi växer genom återförsäljare i stället. Idag är vi uppe i 75 återförsäljare runt om i landet. Det och vår webbutik Ostogram är vårt sätt att växa.
– Hade det varit lättare att vara småföretagare i Sverige idag så hade vi säkert öppnat fler butiker, men det är för svårt.
Hur då?
– Som det var tidigare, med halva arbetsgivareavgifter för anställda yngre än 25 år, var jättebra. Då kunde man skola i oerfarna på ett väldigt bra sätt. När det togs bort, när det ändrades till fullt för alla, så tvingades vi krympa från 26 till 22 anställda.
– Regeringens förslag om sjuklöneskatten, att arbetsgivarna ska stå för 25 procent av sjuklönen utan tidsgräns, blir ett annat hårt slag om det blir verklighet. Då blir det ännu viktigare att personalen är frisk.
Lena eldar upp sig, det märks att företagarfrågor engagerar henne.
– Regeringen säger till oss företagare att det finns mycket bidrag att söka, både nationellt och inom EU, men hur ska jag hinna leta upp och söka bidrag? Vore bättre om de i ställer skapade bra grundförutsättningar för företagande.
Är du en hård vd?
– Jag tror att jag är tuff mot kollegorna. För mig är företagets renommé det viktigaste vi har. Mun-till-mun betyder mest, när människor sprider sina goda erfarenheter av oss.
– Har en medarbetare det jobbigt utanför jobbet så måste han eller hon lämna det utanför jobbet. Kunderna måste alltid tilltalas trevligt, alltid få en service som är mer än de förväntar sig och vi måste alltid säga tack.
Grunder som hängt med sedan farfar Ingvars dagar och som Lena lärde sig den hårda vägen.
– Jag råkade säga du till en kund när jag sommarjobbade som 15-åring. Det gjorde jag bara en gång, säger hon och skrattar.
– Men det är skillnad på dagens ”ni” och dåtidens. Förr skulle man vara mer underdånig, nu är det ett mycket trevligare niande.
Är vi svenskar bra på ost?
– Ja, det är vi, både på att tillverka bra ost och att äta. I våra butiker går lagrad hårdost bäst eftersom det är så svårt att få tag på.
Har vår ostkonsumtion förändrats något på senare år?
– Vi äter mer dessertost och provar gärna nya ostar som vi får in i sortimentet.
Det stora antalet återförsäljare har tvingat fram utbyggnad av lagret i Jägarvallen, först från 450 kvadratmeter till 900, och snart ytterligare några kvadrat.
Det är inte bara på jobbet Lena trappar upp, det gäller även i ridningen, som vice ordförande i klubbens styrelse och som medlem i det nystartade division 3-laget i dressyr.
– Jag återupptog ridningen när jag fyllde 40, men det är först nu som jag tagit upp tävlandet. Vi är några damer som börjat i dressyrens division 3 och det är fantastiskt roligt. Jag blir inte nervös, vilket förvånar mig, det är kanske åldern, men jag struntar faktiskt i hur det går. Det är bara så roligt! Christine, Lotta och Sanna Esping, som jag rider för, är fantastiska.
Säger Lena Norin och hoppar, full av energi, upp på hästen Limonshello.
Lissie, familjens bichon havanais, springer efter ut på fälten, minst lika nöjd som matte över tillvaron på ridklubben.
Efter att fotograf Jigerström fått sina bilder kliver Lena ner, vi tackar för oss, och hon säger:
– Det blir perfekt det här, nu hinner jag in en sväng till på kontoret.