Socialdemokraterna har gått från att dominera 1900-talet som statsbärande parti till att harva runt kring 23–25 procent. Vad gör det med Socialdemokraternas självbild? Och vilken politik är viktigast nu? Vi samlade fyra socialdemokratiska profiler i Östergötland för ett samtal om partiets väg.
Elias Georges, kommunfullmäktiges ordförande i Motala: Vi har ett nytt politiskt landskap, mer fragmentariserat. Men vi måste se till det gemensamma. Som att ta itu med bostadsbristen.
Per-Arne Larsson är före detta kommunalråd i Boxholm där Socialdemokraterna har egen majoritet med 52 procent av rösterna: Vi har lätt att nå fram i det lokala näringslivet och har lyckats göra rätt saker. I en liten kommun är föreningslivets förtroende viktigt. Kommunpolitik handlar om att lösa de små sakerna, som gatubelysning. Man måste lösa småskiten.
Lars-Erik Johnsson, före detta kommunalråd i Linköping: Jag har facklig bakgrund, från 1960-talet. Linköping var den stad som först ändrade befolkningsstruktur, andelen arbetare minskade.
Larsson: Socialdemokratin var bra på att bygga upp och skapa ett tryggt samhälle. Men det gäller ju att ta hand om det i nästa läge. Visa solidaritet och hjälpa varandra. Jag tror att 90 procent av befolkningen är socialdemokrater – men de vet inte om det.
Har andra partier tagit över era frågor?
Lars Stjernkvist, kommunalråd i Norrköping och före detta partisekreterare: Ja, men det är bara positivt!
Johnsson: Det kommer väldigt lite folk på årsmötena nu för tiden. Utom i PRO! Där räcker stolarna inte till. Men S-föreningarna har ju självdött.
Georges: Förut var jag motståndare till Facebook, men jag har ändrat mig och gick med före riksdagsvalet. Det är en fantastisk kanal! Det vet ju du, Lars.
Stjernkvist: Ja, jag var också stor motståndare först. Men nu tänker jag krasst: av mina 5000 vänner är 4000 Norrköpingsbor. Jag når säkert 1000 av dem en fredagkväll, och får en dialog. Jämför det med att gå på föreningsmöten!
Socialdemokraterna har varit bra på att fånga upp frågor och rörelser i tiden, och göra dem till sina. Men senare års flirt med till exempel HBTQ-grupperna verkar inte ha lett till fler röster. För dem som är inne på vad man kallar identitetspolitik är Socialdemokraterna inte tillräckligt radikala, och i den genuina arbetarklassen så har männen lämnat er för Sverigedemokraterna, vad säger ni om det?
Georges: HBTQ-frågorna är ingen flirt. Det handlar om mångfald och allas lika värde.
Stjernkvist: Jag håller med. Det som är Socialdemokraternas styrka är att vi moderniserar oss. Jag tror att vårt problem nu handlar om bristande tillit – kan vi minska klyftorna och skapa full sysselsättning. Kan vi se till att människor får det bättre och ha en trovärdig fördelningspolitik. Det är grunden. Allt annat är bisatser.
Johnsson: Sverigedemokraterna kan ju slå på folk med järnrör och ändå få mer sympatier, men om en minister får en lägenhet i Stockholm blir det ett helvetes liv.
Det där är intressant. En socialdemokrat döms ofta hårdare, och en facklig som pratar om solidaritet och att rätta till orättvisor och sen fifflar och trixar och låter andra betala för sig, det upprör mer. Som Kommunals festande för medlemmarnas pengar.
Johnsson: Jag förstår ilskan fuller väl, och jag tycker det är friskt. Något gott kan komma ur detta. En reningsprocess.
Stjernkvist: Miljöpartiet har en regel om att man bara får sitta tre perioder på samma uppdrag, det tycker jag är sunt. För makt korrumperar. Man måste gilla makt för att ta ansvar, men det gäller att behålla distans också och bygga in mekanismer som gör att man inte växer ihop med makten.
Georges: I Motala förlorade vi makten 2006–2010, och det ledde först till besvikelse och sen till ett nytt ledarskap. Jag tror att det var välgörande att hitta ett nytt förhållningssätt.
Under åtta år med borgerlig regering tror jag att många duktiga socialdemokrater tog andra jobb, så när Löfven skulle bilda regering fick han ta de som fanns. Jag tycker att många ministrar är bleka. Vad tycker ni?
Johnsson: De måste ju börja nånstans.
Georges: De behöver komma in i det.
Stjernkvist: Jag tycker att Annika Strandhäll har varit en vitamininjektion.
Migrationsfrågorna förbjöds på S-kongressen trots att flera ville prata om dem, men i samband med höstens stora migrationsström har det blivit den allra viktigaste frågan i människors medvetande. Hur stort misstag var det att inte ta upp den på kongressen?
Stjernkvist: Här har vi förlorat i förtroende. Och vad som är ännu allvarligare är att vi aldrig haft våra väljare med oss i migrationspolitiken. Det har funnits en ganska stabil hållning om att vi ska ha reglerad invandring, att vi ska hjälpa många men inte fullt så här många. Migrationsfrågan är viktig, men samhällsförändringarna har även skapat andra typer av utanförskap. En 58-åring i Motala som växte upp i en tid när det finaste man kunde bli var finmekaniker på Motala Verkstad kan vara lika utanför som en iranier. Så med all respekt för migrationsfrågan, det finns även andra förskjutningar i samhället..
Johnsson: Jag tror inte att någon kunde ha förutsett det som hände, en sådan ansamling av människor, det tror jag inte en levande själ kunde förutse.
Georges: Sverige berikas av mångfalden, men när det kommer stora flöden blir det påfrestningar på till exempel skolor och förskolor. Det skapar oro och den oron måste vi beakta, och trygga välfärdssystemen framöver.
Vi vet att hälften av de som kommit som asylinvandrare fortfarande inte har arbete efter sju, åtta år. Hur ska det lyckas nu?
Georges: Landsbygden behöver folk för att bibehålla samhällsservicen, butikerna. Jag tror mycket på landsbygden.
Stjernkvist: Under alliansen skar man ner på vuxenutbildningen, nu förbättrar vi förutsättningarna. Vi måste också bli bättre på att resonera på olika nivåer, kommuner, staten och EU. Här är jag självkritisk, när jag hade ansvar för integrationsfrågorna (som generaldirektör för dåvarande Integrationsverket 1998–2000) borde jag mycket tidigare ha sagt att ett litet land kan inte ta så mycket ansvar. Vi ska stå för humanism, ja, men vi behöver hjälp av andra och helst borde vi ha resonerat innan krisen blev akut.
Larsson: Vi vet att vi måste lösa't, men har ingen lösning. Vi kan inte kasta hem dem och ingen kan tro att det ska lyckas att skapa 100 000 nya jobb, men när treåringar flyter i havet...
Johnsson: Om inte Sverigedemokraterna hade funnits så tror jag att vi hade haft diskussionen. Men deras enkla budskap, det är samma fenomen som under 1930-talet och spåren förskräcker.
Georges: Jag känner stolthet över att Socialdemokraterna står upp för asylrätten och människovärdet. Jag hoppas signalerna når EU:s korridorer – fler måste ta sitt ansvar och bidra. Jag är syrian och kom hit som nioåring på 1980-talet, i samband med kriget i Libanon. Jag minns hur vi mötte alla dessa långa blonda vackra men oerhört varma människor som ville oss väl. Mamma var analfabet och hade 200 kronor på fickan, idag är tre av hennes fem barn akademiker.
Stjernkvist: SD har bidragit till polariseringen, men Miljöpartiet har påverkat i den andra riktningen. Först tillsammans med Socialdemokraterna 2002, sedan ihop med den borgerliga regeringen 2006, då vi fick Europas mest generösa regler.
Rösterna för enkla servicejobb med låga löner blir allt fler, för att få ut fler människor på arbetsmarknaden. Vad säger ni om det?
Larsson: Alla ska ha så pass hög lön att de kan konsumera produkter, vi lever ju i ett konsumtionssamhälle. Om du ger en barnfamilj 5000 kronor så handlar den upp dem. Samhället mår bättre om även en arbetslös kan handla, och vi måste ha industrin kvar.
Georges: I Motala är industrin näst största arbetsgivaren.
Larsson: Det är ju industrin som genererar kapital.
Johnsson: Lägre löner skapar inte nya jobb. Då är rut-avdrag bättre. Rot är helt fel, att elda på byggsektorn under högkonjunktur är fel. Om man inför låglönejobb för att få in folk på arbetsmarknaden så gör man andra överflödiga. Det kallas lönedumpning. Då är det bättre att använda skattemedel för att göra det lättare att starta i branscher.
Larsson: Om en arbetsgivare har tre anställda men inte behöver en fjärde så kommer de inte att anställa en fjärde, oavsett hur billigt det är. Jag stödjer hellre rot och rut, de är bättre än låglönejobb och subventionssystem.
Georges: Jag vet från när jag jobbade som arbetsförmedlare att innovationskraften finns i vårt lilla land, men vi kan inte fortsätta med att alla ska flytta till storstäderna.
Stjernkvist: Enklare jobb behöver finnas, men det ska vara anständiga villkor. Det blir svårt att klara om inte det offentliga tar ansvar. Som nu i Norrköping, kommunen ska anställa administratörer för enklare jobb, även sådana där man inte behöver kunna perfekt svenska. Om jag ska vara självkritisk igen så tycker jag att vi har varit oerhört försiktiga med att höja skatten. Vi höjde i Norrköping vid årsskiftet, och jag fick färre mejl om det än om något rondellbygge. Folk förstår; "klart ni måste ha pengar för att klara äldreomsorgen". Vi måste vara beredda att omfördela, och det betyder höja skatten.
Johnsson: Att höja skatten är inget problem i kommunerna. Men man får inte lova att inte höja bensinskatten, som Stefan Löfven, och sen göra det. Man måste välja sina ord för att inte bli kallad svikare.