När Ben Kersley i höstas belönades med årets Nyponpris av Lars Winnerbäcks stiftelse löd motiveringen bland annat:
"Med obändig vilja och med mer energi än Tekniska verken har han satt Linköping på humorkartan. Vi lyfter på hatten och tackar för skratten. Snälla Ben Kersley, keep Linköping laughing!"
Och ja, det lovar han att göra, även om han tycker att kommunen inte precis uppmuntrar honom.
– Det sägs att det finns 50 olika ord för snö på Grönland. Här i Linköpings finns det lika många varianter för att säga nej. Men jag kämpar på, säger han med ett luttrat leende.
Vi träffas över en kopp på ett av stadens centralt belägna kaféer. En blek vintersol försöker tappert gjuta liv i skogen av plastgranar på torget utanför. Det går sådär...
Min förhoppning är att få till ett trevligt samtal om julen, kanske med fokus på skillnaderna i det svenska julfirandet jämfört med det i Ben Kersleys forna hemland England. Det går också sådär...
Det visar sig att Ben bara pliktskyldigt firar jul, mest för barnens skull.
– Jul handlar mera om att överleva för min del, nyår däremot betyder mycket för mig. Då börjar man se ljuset och kan andas igen. Det är en bra tid för reflektion – att titta tillbaka på året som gått och blicka framåt. Gärna till tonerna av "Auld lang syne" och klockorna i Big Ben.
Jag envisas ändå med några av mina förberedda julfrågor. Och Ben svara artigt.
Vilket är ditt bästa julminne?
– Det får nog bli en julafton i en liten stad i Rumänien två år efter Ceaușescus fall. Ett torg fullt med folk som sjöng tillsammans, det var fint.
Viktigast på julbordet?
– Kalkon, på engelskt vis. Jag trancherar såklart. Men allra viktigast är förstås att hela familjen är samlad och äter tillsammans.
Bästa julfilm?
– Klassikern "It´s a wonderful life" ("Livet är underbart" från 1946). Den är fantastiskt bra. Och "Elf" med Will Ferrell är en jätterolig familjefilm.
Vad tycker du om Linköpings ambitioner att bli Sveriges mest julpimpade stad?
– Den känns lite halvhjärtad, om jag ska vara ärlig. Det borde vara "all in or nothing". Varför inte en blinkande Murre (kommunalrådet Muharrem Demirik, reds anm) som åker från dörr till dörr i en släde och hälsar på alla. Då vore jag nöjd. Och så vill jag se en påskparad också. En golgatavandring längs stadens gator med självgisslare och hela baletten.
Där någonstans inser jag att jultemat riskerar att gå helt överstyr. Som den stå upp-komiker han är försitter Ben Kersley naturligtvis inte en chans att häckla och ironisera över sakernas tillstånd.
För julfridens skull undrar jag i stället vad han har för projekt på gång just nu.
– Som du ser är jag både långhårig och orakad. Det beror på att jag håller på med en bok och skriver mest varje dag. En historisk fiktion som utspelar sig i Östergötlands underhållningsvärld på 1800-talet. Den är delvis självbiografisk.
Samtidigt förbereder Ben Kersley sitt nästa bidrag till ett roligare Linköping. Något han kallar en extrem guerilla stand up-upplevelse i mellandagarna, närmare bestämt onsdag 29 december (mer info på LKPH Ha ha!:s Facebooksida).
– Vi möts vid ingången till Trädgårdsföreningen och går tillsammans till en hemlig plats. Det blir en föreställning med både stand up och musik där publiken lyser upp scenen med ficklampor eller cykellysen, berättar han entusiastiskt.