Året är 2004 och Britt-Louise Viklund flyttar från Norrköping till Linköping där hon jobbar som kammaråklagare/senior åklagare. Samma år begicks dubbelmordet som skulle lösas först 16 år senare.
– Jag insåg att han (dubbelmördaren Daniel Nyqvist) måste ha rört sig i området där jag gick till jobbet, säger Britt-Louise Viklund, 61.
Hon är ett stort fan av science fiction-litteratur, jobbar som senior åklagare och har varit aktiv i yrket sedan 1986. Tjänsten som senior åklagare innebär att hon har jobbat länge och tilldelas grova brott. Det handlar om bland annat sexbrott och relationsvåld. Just nu jobbar hon i en grupp som främst hanterar ärenden där barn är brottsoffer (personer under 18 år).
– Man får se och höra väldigt mycket elände. Att vara tvungen att titta på barnpornografi i jobbet är inte så trevligt, för att uttrycka det milt.
Hur hanterar du det?
– Mycket är att man pratar med kollegor som har liknande ärenden. Även med poliser. Det är sätt att prata av sig och stötta varandra.
– I mordärenden och väldigt grova brott så kan det vara en särskild detalj som får det att stockas lite grann i halsen. Men jag tror att jag har lyckats hantera det ganska bra och jag tror det beror på att man som ny åklagare inte får de värsta ärendena först, utan man får arbeta sig in i det.
I sin utbildning till jurist sökte hon notarietjänst och satt ting i två och ett halvt år.
– Jag tyckte juridik var jätteroligt, men jag visste inte riktigt vad jag ville göra. Under de åren träffade jag personer som blivit åklagare och de var så himla nöjda med jobbet. Jag sökte jobb som åklagare, fick det och de hade rätt: det är intressant, givande och ett bra jobb helt enkelt.
På sin fritid så är hennes största intresse att läsa science fiction-litteratur.
Är det ett sätt att koppla bort verkligheten som åklagare?
– Jag började läsa långt innan jag blev åklagare, men jag kan inte säga annat än att när jag varit åklagare, i den stressande och tuffa miljön som det kan vara, så är science fiction något lättsamt och helt annorlunda.
61-åringen började jobba som åklagare 1986 och det ärende som varit mest speciellt under hennes långa karriär fick sin lösning under förra året. Britt-Louise Viklund hade varit kontaktåklagare i dubbelmords-ärendet i tio år.
– Jag har haft kontakt med polisen under åren och följt deras olika försök och metoder. Ibland har det funnits bra spår, men det visade sig vara fel. Så det har varit toppar, dalar och lugna perioder. När släktforsknings-dna:t kom så steg återigen förhoppningarna, men efter alla dessa år så vågade man inte riktigt hoppas.
Timmarna innan det var helt bekräftat att Daniel Nyqvist var dubbelmördaren så skakade Britt-Louise händer samtidigt som hon försökte jobba.
– Det går inte riktigt att beskriva den känslan. Det dröjde flera månader innan jag ens kunde fatta att det var sant.
Kändes det som att kliva in i en slags science fiction-roman?
– Jo, men överhuvudtaget så kan man säga att vi har sett en teknisk utveckling. När jag började jobba som åklagare så fanns inte dna-spårning eller mobiltelefoner som båda är till stor nytta i brottsutredningar. Man kan aldrig veta var tekniken drar iväg, helt plötsligt ploppar det upp något intressant som CRISPR, gensaxen och sådana saker. Det är ju också science fiction.