"Vi borde skriva om Mattias Skräddare", sa min redaktör. "En stilig och distingerad herre som många Linköpingsbor känner igen, men få vet något om."
Sagt och gjort. Men när jag kliver in i den minimala lokalen på Klostergatan ett stenkast från shoppingstråket på Tanneforsgatan sitter det två personer vid varsin symaskin. Den äldre av dem reser sig snabbt. Leende och välklädd hälsar med ett artigt "goddag". Den yngre sträcker fram handen och säger:
– Hej, det är jag som är Mattias.
Min förvirring är total, men de båda gentlemännen förklarar tålmodigt hur det hänger ihop.
Mattias är son till skrädderiets ägare Afo Afram, och sedan flera år tillbaka arbetar de här tillsammans. Mattias var bara åtta år när pappa Afo öppnade sin verksamhet under namnet Mattias skrädderi.
– Han var liten och glad, så jag döpte det efter honom, säger Afo och skrattar. Men tillägger att han även inspirerades av evangelisten Matteus.
Hur hamnade ni i Linköping?
– En kompis som hade skrädderi i Norrköping gav mig rådet att öppna ett skrädderi här. Det var ett mycket bra råd, säger Afo Afram på en blandning av arabiska och svenska.
Mattias Afram översätter snabbt när jag inte förstår.
– Pappa blir bättre och bättre på svenska, men på något sätt lyckas han alltid förstå vad kunderna vill ändå. Han har liksom inte behövt lära sig språket.
Tillsammans berättar de att familjen lämnade Syrien i slutet av 90-talet.
– Man vill ha en bättre framtid för sina barn, förklarar Afo.
De bodde först i Mullsjö och därefter i Borås, där Afo arbetade för herrkonfektionsföretaget Oscar Jacobson. Men 2003 gick flyttlasset till Linköping och Afo öppnade sitt skrädderi på Klostergatan, där det fortfarande ligger.
Han fick snabbt privatkunder, men också uppdrag från klädbutiker. Nu utför skrädderiet sedan länge uppläggningar och andra ändringar åt många av stadens klädbutiker. De hyr även ut högtidskläder som frack och smoking.
Mattias tillbringade en stor del av sin uppväxt här.
– Jag älskade att komma hit efter skolan. I början pysslade jag väl mest, men sen började jag att hjälpa till. Jag gick en textilutbildning på Ljunkan, men det mesta har jag lärt mig av pappa, säger han.
Och så berättar han stolt att Afo enkelt kan klippa ut alla delarna till en kostym på fri hand.
Afo kontrar med att Mattias också är jätteduktig och att det är en stor glädje att ha honom hos sig i butiken.
När jag undrar om det inte är lätt att gå varandra på nerverna när man jobbar så tätt ihop på liten yta, tittar de oförstående på mig och skakar samfällt nekande på huvudena.
Men mycket arbete blir det, tillstår de. 12–13 timmar per dag året om utom på söndagar. De första tolv åren hade Afo aldrig semester, men nu byts de av och kan båda ta ut åtminstone några veckors ledighet under sommaren.
– Det är ju det här vi lever för, det är värt varenda minut, försäkrar de.
Men när ni jobbar så mycket är väl ändå söndagarna en viktig avkoppling?
– Jag brukar passa på att spela fotboll eller padel och styrketräna, säger Mattias.
Afo funderar en stund och berättar att han gärna besöker dotterns kolonilott i Emmalund.
– Sommartid brukar jag sola en stund, men sen tröttnar jag. Sanningen är att på söndagarna längtar jag faktiskt till jobbet.