Vid dagen för intervjun plingar det dock till i min mobil, "Jag är ledsen att behöva ställa in men jag måste vara hemma och vabba idag". Men några dagar senare är lille Oliver frisk igen och vi kan ses som avtalat i Tanneforsprofilen Jan Arrendals minst sagt innehållsrika trädgård vid Stångåpromenaden.
Där har Adrian Pettersson ett, som han själv säger "ständigt pågående projekt" – en målning som föreställer Jan Arrendals alla hundar.
– Det är kul, han är en färgstark figur med många idéer.
Vi åker vidare till Linköpings sportcenter bakom Stångebrohallen, där ett av Adrians senaste uppdrag finns. Jalusierna vid receptionen blev klara i våras. I de fartfyllda och färgstarka street art-målningarna syns bollar av olika slag från de olika racketsporter som utövas i huset.
– Det var lite svårt eftersom jalusierna är fulla av hål och ränder, men jag är nöjd med resultatet, förklarar han.
Adrian Pettersson har rötterna i skejtkulturen och graffitin. Och det var under ungdomsåren i Mjölby som konstintresset väcktes på allvar.
– Jag blev väl lite besatt, kan man säga.
De konstnärliga ambitionerna tog honom till Liljeholmens folkhögskola och efter det startade han 2013 Kulturhuset Framtiden i Linköping tillsammans med kamraterna i konstnärskollektivet Streetexpressions.
Under drygt ett år var Framtiden, beläget en gammal industrilokal på Tornby, en blomstrande alternativ kulturscen med ateljéer, konstgalleri och musikstudio. Men en kraftig hyreshöjning av en ny fastighetsägare gjorde det omöjligt att fortsätta.
– Det var en bra tid på många sätt och jag skulle gärna vara en del av ett liknande projekt igen. Man är ganska ensam som konstnär.
Vi åker vidare. Vid Bergsvägen på väg mot Vreta koster ligger Slåttergubbens ekologiska fågelmat i en lada av korrugerad plåt. På ena gaveln har Adrian målat en blåmes och en domherre i jätteformat.
– Det här var mitt första stora uppdrag, vintern 2016. Efter det har det blivit fler fåglar och naturmotiv. Jag som aldrig tänkt att jag skulle göra landskapsbilder, haha. Men det händer något när man målar stort.
Störst hittills är väggmålningen på parkeringshuset Baggen, som Adrian gjorde i samband med konstprojektet Artscape i Linköping ifjol. Med skylift och sprejburkar skapade han en drömskt naturmotiv med plats för såväl en älg som ett porträtt av sin lillasyster.
– Först hittade jag bara fel när jag passerade den, men nu känner jag mig stolt. Det är en bra pjäs.
Det är inte enkelt, men trots det har Adrian Pettersson kunnat försörja sig som konstnär de senaste åren. Nästan uteslutande handlar det om uppdrag, ofta från fastighetsägare eller restauranger. En stor väggmålning i Hangaren är ett exempel, utsmyckningen av Dahlboms krog på Nygatan ett annat. Och nu senast beställde familjen till mannen som blev skjuten i Lambohov i början av oktober ett porträtt till begravningen.
– Det var hedrande men också nervöst och väldigt tajt om tid. Men efter vad jag hört så har äldste sonen den på väggen i sitt rum nu. Det känns fint.
Hur får du dina uppdrag?
– Grejen är att jag är inte särskilt bra på att marknadsföra mig. Jag skulle verkligen önska att jag tyckte att det var roligare... Istället försöker jag hela tiden överträffa beställarnas förväntningar och hoppas att det ska leda till fler uppdrag.