Hönsen på Habblarp har gott om utrymme och lever livets glada dagar tillsammans, alla 40, tuppen Svante inberäknad. Njae, för resten, hans son, ungtuppen Knut, är inte riktigt lika nöjd med livet eftersom han blir bortmotad av far sin så fort han försöker få till det med nån av hönorna, men annars. Så här års går de förstås mestadels utomhus om dagarna, ibland skyddade mot faror av en inhägnad med nättak. Ibland när de får komma utanför inhägnaden skyddas de av gårdsägaren Sofia Rönnels. Räven har inte varit på gården, inte sedan Sofia och hennes man tog över den för två år sedan. Men duvhöken har slagit till flera gånger. Snabbt och effektivt. Därför byggdes inhägnaden förra våren.
– Hönsen är mycket väl medvetna om att de lever i ständig fara och reagerar instinktivt på varje rörelse. Så fort en större fågel flyger förbi ovanför dem varnar de Svante. Eller så varnar han dem, säger Sofia som verkar ha bra koll på hönsen, hon också.
Faktiskt har hon ingenting emot att kallas hönsmamma. Inte med en sådan trevlig familj omkring sig.
Habblarp har ett 40-tal höns av ett tiotal raser, här finns både svenska lantraser som hedemora och skånsk blommehöna, men också engelsk sussex och franska rasen faverolle. Tillsammans bildar de en brokig och cool skara som går här och pickar och kacklar.
– Min tanke när vi skaffade höns var att bli självförsörjande på ägg. Att bidra till en bättre djurhållning i liten skala och att få ett trevligt utbyte av hönsen. De är väldigt sociala.
Vilket till och med en tillfällig besökare genast lägger märke till. Sofia tycker att fler borde prova på hur det är att hålla höns.
– Det är både enkelt och roligt. De flesta kommuner tillåter också hönshållning. Själv visste jag egentligen ingenting om höns innan vi skaffade dem, men läste på en del om dem. Att de skulle vara så fascinerande som de är kunde jag väl aldrig tro. Inte heller att rangordningen mellan dem var så viktig. Tuppens roll i deras liv hade jag heller ingen aning om. Han styr allt.
Den huvudsakliga verksamheten på gården är odling och försäljning av blommor och andra växter. 3 700 kvadratmeter växthus betyder att Sofia har mer än fullt upp. Hon har hjälp av sin mamma, men dagarna är ändå långa och arbetsamma. På gården finns även kalkoner, två ankor, getter och kaniner.
– Djuren är mera kuriosa. Roliga att titta på, inte minst för barn som kommer hit med sina föräldrar.
En liten kafédel har man också. Det kan locka besökare, det med.
– Och lite kreativa kurser vår och höst. Nu 12 april ska vi ha en ympkurs och man kan ta med egna träd, säger Sofia.
Åter till hönsen. Av gårdens 40-tal höns är ett 20-tal värpande hönor.
– Vintervilan är över och vi får väl omkring 15 ägg om dan nu.
Just då kommer ett varningsläte i hönsgården. En kråka flyger över buren och sätter sig i ett träd intill. Svante håller på att få nackvrese.
Svante ja. Som Sofia beskriver så här på sin facebooksida: ”hedemoratupp och vikingakämpe. Störst och bäst på hela Habblarp. Stortupp. Han kungen är över alla här. Han slåss med duvhökar, grannkatter, igelkottar, ekorrar, möss och andra fiender som kan tänkas hota hans hönor. Han är god som guld, ödmjuk mot människor, en arbetsmyra och damernas beskyddare. Han kommer slåss till sista blodsdroppen för sin flock, om och när den dagen kommer.”
Selma kommer trippandes förbi. En skånsk blommehöna som egentligen inte skulle ha blivit nåt.
– Hon är adopterad. Vi skulle kläcka fram kycklingar åt en kompis, men det blev bara en av 24 och normalt klarar sig inte en ensam kyckling. Turligt nog bestämde sig en höna för att börja ruva den dagen och hon adopterade Selma.
På kvällarna går hönsen in. Så fort det börjar skymma drar de sig mot stallluckan. Väl därinne flaxar de upp på sina sittpinnar och sätter sig att sova. Svante i mitten högst upp, därefter hönorna i rangordning. Närmast honom på ena sidan sitter Lilla Röda Lina, en av fem industrihönor som kom till Habblarp förra sommaren och som fått ett nytt och värdigt liv på gården.
Sofia Rönnels uppmuntrar fler att skaffa höns.
– För varje hushåll som skaffar höns för husbehov så har vi minskat trycket på massindustrin och gett en grupp höns en värdig tillvaro, säger hon och talar i samma andetag om att intresserade gärna får kontakta henne för att få reda på mer om hönshållning.
Just då får Svante att göra igen. En höna kacklar irriterat. Ungtuppen har försökt på nytt. Svante jagar honom ett varv runt hela rastgården.