Själv finner jag det där lugnet och rofullheten redan någon kilometer före ankomsten till Ann-Charlotte och Reinhold Petri i Sprengsboda, eller Sprengsbo som det också kallas.
Det är på väg uppför backarna på Svinhultsvägen som jag faktiskt bara måste stanna och titta på utsikten över skogsbygden. Underbart!
Den sköna känslan släpper sedan aldrig under vistelsen i Östergötlands minsta kommun: det sköna och lite sagofulla Ydre.
Tvärtom!
Den stärks i förbifarten av de många ladugårdarna och byn i Grindsbo, av snön och tystnaden. Och naturligtvis av skylten Trollmarker.
Det är för hästarnas skull som jag har kommit. Samt för Spakänslan. Detta är mitt första besök på ett spa och jag har beställt guidad ridtur i skogen, bubbelbad och en behandling. Massage eller lerinpackning, det var frågan. Eller någon variant av skönhetsbehandling.
Jag väljer hot stone-massage.
Men först ska vi rida.
Ann-Charlotte står beredd vid stallet och har sadlat nordsvenska hästen Madame åt mig. För att vi ska bli några stycken till häst så har grannarna Anita och Linda Tordsson ställt upp. Vi rider en halvtimme fram och tillbaka på ett fält, både trav och galopp. Det är mitt på dagen. Hästarna gör som vi vill. Solen strålar, snön gnistrar. Hela Ydre ler. Vi skulle egentligen kunna rida hur länge vi ville, men Trollmarker väntar gäster på eftermiddagen så vi avbryter. Två stycken. Med mig är vi tre.
– Det är inte högsäsong nu. Men förra veckoslutet hade vi nio personer här och under högsäsong tar vi emot 10–14 gäster varje helg, berättar Ann-Charlotte.
Hon och Reinhold startade med turridning redan 1995 så de vet vad som krävs. Spakonceptet kom till fyra år senare. Deras anläggning, som egentligen är två med Gnottnehult 2,5 kilometer därifrån inberäknat, ligger inbäddat i stora skogar (ägda av Boxholms skogar) och det finns gott om rid-, cykel- och promenadvägar. Mot Grindsbo är det öppet kulturlandskap. Vid Gnottnehult är det sjöutsikt.
Det är väldigt mycket "landet" och stillheten och dofterna från ladugård/stall och hundar och katter ökar bara känslan av fullkomlig avkoppling från allt vad vardagens stress heter.
Tillbaka i Sprengsbo blir det massage med heta stenar.
Friskvårdsanläggningen Trollmarker kan erbjuda ett 20-tal olika sorters behandlingar: det är lerinpackningar och färgterapi, koppning, helkroppsmassage, fot- och benkurer, med mera. Men som nybörjare på spa vågar jag mig inte på flera av dem utan väljer heta stenar som låter intressant.
Dessutom har jag ju valt "Lilla ridsemestern" i vilken ingår: ridtur på cirka 1,5 timme, relax med bubbelbad och bastu, middag, övernattning och frukost, samt efter frukost ny ridtur på cirka en timme.
Och så har jag lagt till massagen. Paketet kostar 1 750 kronor.
Ann-Charlotte är inte bara ägare, ridguide, husmor, skötare, utan också massös och som sådan lägger hon varma och flata eller mjukt rundade lavastenar på min rygg. I kombination med aromaoljor sägs de komma längre in i muskeln utan att man känner smärta, vilket djupgående behandling annars kan medföra. Det är minst sagt skönt. Njutningsfullt.
– Massagen är inte bara avslappnande utan ökar blod- och lymfcirkulationen och ger ny kraft och energi som vi kan behöva i vårt stressiga liv, säger Ann-Charlotte medan jag nästa somnar.
Som avslutning får jag vända på mig och får kalla stenar i ansiktet och pannan. För att strama upp huden. Det är också skönt och behagligt, men långt ifrån de heta stenar på ryggen som värmde så skönt.
Heta stenar, för resten, är inte så heta. De är bara en grad varmare än min kroppstemperatur. Men den graden känns.
Efteråt blir det bad i bubbelpoolen med ännu mera avslappning, massage och värme och allmänt mosig och rosig kommer jag en timme senare till fikabordet.
Marie och Marcus Axmarker har anlänt från Habo utanför Jönköping.
– Vi skulle egentligen på musikal i Stockholm men den var inställd just den här helgen så vi ville göra något annat. Jag ville rida och vi googlade lite och hittade Trollmarker. Det är annars inte så många ställen som har ridturer på vintern, säger Marie som säger sig ha varit en riktig hästtjej när hon var barn. Men nu är det länge sedan hon red kontinuerligt. Marcus är inte lika van, men har följt med på några ridturer de tidigare har gjort.
Och nu är det dags igen! Madame, Vega, Gulliver och Krusa står sadlade och redo.
Är det vinter måste man klä sig väl om man ska rida. Det hjälper inte att nordsvensken Madame känns varm. Det är ett par grader kallt och på öppna ytor kommer vinden åt och det blir dragigt om knäna. Tillika om armar och hals, lite Ferlinskt sagt.
Snön yr om hästarnas ben. Galopp, galopp, galopp! Härligt! Vinden biter. Slår oss i ansiktet. Inne i skogen slipper vi vinden. Det är tyst, så tyst. Ann-Charlotte guidar i skogen. Hon känner varje stig (även om de nu ligger en halvmeter under snö). Det känns nästan som att hon känner varje träd! Hon har ridit här många gånger och även hästarna känner igen sig. Dessutom hör de vad hon säger och travar eller galopperar på kommando.
– Här brukar älgarna ligga, det har hänt att vi sett dem här medan vi red förbi. Och här såg vi en orre en gång.
Stångåns upprinna står det på en skylt mitt inne i skogen. Stångåns källa, med andra ord. Tänka sig! Mitt i skogen. Fast utan snö här, som nu, så är det om sommaren en liten skogsväg just där vi stormar fram i galopp. Hästarna lotsar oss ledigt och elegant – jo faktiskt – genom skogen där vår ledsagare ibland letar upp de svåraste vägarna. Som när vi ska följa en liten och stenig bäck. I bäcken. Herre Gud, ska vi rida där!
Men hästarna bara går på. Ingen tvekan på vattenhindren, där inte.
Solen har gått i moln, det börjar skymma när vi är tillbaka. Medan Marie och Marcus tar en timmas relax i bubbelbadet går jag in till mig och duschar. Innan middagen går jag också en liten promenad i tystnaden.
Det enda jag hör är vindens sus och ett och annat frustande från fjordingar i en hage. Jag försöker lyssna efter andra ljud långt bortifrån, men kan i denna stund faktiskt inte höra ett enda.
Magiskt.
Vid middagen får Marie reda på att hon i viss mån är en ganska typisk gäst på Trollmarker. En som har ridvana och koll på hästarna.
– Men det kommer också många hit som inte har ridit och som inte heller gör det hos oss. Vi har ju konferenser också och många går bara promenader, plockar svamp eller deltar i femkamp eller så. Eller kommer hit för att få en behandling och bada. För att koppla av och trivas tillsammans, säger Ann-Charlotte.
Så kommer natten. Mörkret och tystnaden lägger sig över Ydre och Sprengsboda som en varm filt. Skön att somna under.
Nästa morgon är det gemensam frukost innan det bär av ut i skogen på nytt. Vinden har tilltagit. Men trollmarkerna består.