Videon är inte längre tillgänglig
Stadig blick, fast handslag, ett litet leende. Välkommen! Vänsterledaren Jonas Sjöstedt har anledning att vara nöjd och utstråla självförtroende.
Vänsterpartiet driver regeringen åt vänster, åtminstone i vissa frågor, och partiet får god utdelning i opinionen. I flera mätningar ligger V runt eller över sju procent, klart över valresultatet på 5,7. Samtidigt kan Sjöstedt och hans partikamrater fortsätta att driva opposition i viktiga frågor – inte minst när det gäller migrationspolitiken.
LÄS MER: Partiledarintervjun med Ebba Busch Thor: "Vändningen kommer nästa val"
Ett par framgångar hittills är utredningen om vinster i välfärden, som lämnar sitt förslag i höst, och statsbudgeten. Lokala V-politiker har skrivit insändare efter insändare, pressmeddelande efter pressmeddelande, om de tio miljarder i välfärdssatsningar som partiet fick regeringen att gå med på.
– Många av de bästa delarna i budgeten kommer från oss. Delarna som har hjärta, säger Jonas Sjöstedt och beskriver reformerna som ”den största välfärdssatsningen sedan 1993”.
Det innebär bland annat pengar till sommaraktiviteter för barn, fria mammografiundersökningar för kvinnor mellan 40–74 år och gratis öppenvård för gamla över 85 år. Andra delar i budgeten innehåller reformer för ensamstående föräldrar.
– Var och en för sig kostar de inte jättemycket pengar. Men de gör stor skillnad för de människor som berörs, säger Sjöstedt.
Vad är du missnöjd med i budgeten?
– Där vi stöter på patrull är när vi vill höja skatten för de rikaste. Vi lever i ett allt mer ojämlikt samhälle, men socialdemokraterna vägrar ändå höja skatten för dem som har mest. Det är synd.
LÄS MER: Partiledarintervjun med Jan Björklund: "Kan inte gå till val med samma gamla politik"
Riksdagshuset i Stockholm är lite som en svamp; flera stora huskroppar skjuter upp ur marken och därunder finns ett vittförgrenat nät av korridorer och allehanda utrymmen. ”Lika mycket här nere, som där uppe”, säger den politiske sekreteraren som följer med genom gångarna.
Vänsterledaren tar emot i strumplästen och ber om ursäkt för sin informella klädsel (rutig skjorta). Dagen innan missade han planet från Umeå, där han har ett hus, och tvingades ta nattåget till Stockholm. Nu har han har bara hunnit med en snabb lunch i riksdagsrestaurangen och att kolla av det viktigaste med sina medhjälpare.
På arbetsrummet finns en kampanjskylt för Bernie Sanders (”en riktig socialist”) och en tavla full med kampanjknappar. Ja till det, nej till det. Ett foto visar Sjöstedt och författaren Sara Lidman vid en protest mot kriget i Irak (”den sista demonstrationen hon var med på”).
Vänsterledaren hade helst varit med i regeringen, men Stefan Löfven sade blankt nej efter valet 2014. Det blev aldrig några förhandlingar ens, minns Sjöstedt lite besviket. Förmodligen ville Löfven öka regeringens handlingsutrymme och ha möjlighet att göra upp med de borgerliga i vissa frågor.
För vänstern innebär det att partiet kan påverka i viktiga frågor, och att det samtidigt slipper ta ansvar för obekväma beslut och helheten i politiken. Det kan förefalla som en ganska angenäm situation.
– Visst, det är säkert enklare att vara i opposition, men jag arbetar inte politiskt för att det ska vara enkelt. Jag jobbar för att påverka, säger Jonas Sjöstedt.
– Bara ett exempel. Hade vi varit med i regeringen hade vi och Miljöpartiet kunnat bilda en allians och stoppa försäljningen av Vattenfalls brunkolsanläggningar. Den möjligheten har vi inte i dag.
I flyktingpolitiken var Vänsterpartiet och SD de enda partier som inte medverkade i den stora migrationsöverenskommelsen i höstas. SD fick inte, V ville inte. Kanske hade en hypotetisk regeringsmedverkan spruckit redan där, drygt ett år efter valet.
Jonas Sjöstedt säger att det var omöjligt att gå med flera frågor, framför allt tillfälliga uppehållstillstånd.
– Vi var med och förhandlade ganska länge, men till slut gick det inte. Många av de här förslaget togs fram i ett läge som närmast präglades av panik. Jag skulle önska att de andra partierna kunde tänka om och besinna sig.
Han betonar asylrätten och menar att Sverige visst har möjlighet att ta emot ett stort antal flyktingar. Han håller inte alls med om beskrivningen att viktiga samhällsfunktioner höll på att kollapsa under trycket från invandringen. Det är mest en svartmålning, nästan en undergångsvision, från Sverigedemokraterna och andra.
Kritiker menar å andra sidan att Vänstern smiter från ansvar och dessutom minskar möjligheten att påverka flyktingpolitiken. En debattör beskrev det som att inställningen snarast är som att ”nu tar alla varandra i hand och sjunger We shall overcome”. Välmenande, men världsfrånvänt.
– Nej, jag tycker att vi tar ansvar. Det handlar om människor och någon måste stå upp och tala för asylrätten. De andra partierna försöker snarast överträffa varandra när det gäller skärpningar.
Kan vi föra samma politik oavsett om det kommer 25 000, 50 000 eller 150 000 flyktingar till Sverige?
– Kommer det så många handlar det mycket om en rättvis fördelning, både inom EU och inom Sverige. Vi måste sätta mycket hårdare press på EU för att fler länder ska ta emot flyktingar. Och i vårt land är det inte rimligt att många rika kommuner inte tar sitt ansvar.
Finns det någon gräns för hur stort flyktingmottagandet kan bli?
Jonas Sjöstedt svarar med ett historiskt exempel. 1944 accepterade Sverige att ta emot 100 000 finska krigsflyktingar i Tornedalen. Beslutet togs med mycket kort betänketid.
– Alla flyktingarna kom inte, men vi sade ja, vi är beredda. Det är en av Sveriges stoltaste stunder. Jag tror inte på att sätta gränser.
Om flyktingmottagandet är en profilfråga för Vänsterpartiet, är vinster i välfärden en annan. Eller rättare sagt: stopp för sådana vinster. Jonas Sjöstedt ser fram emot vinstutredningen som i november ska lägga förslag på området.
– För det första handlar det om likvärdighet, att alla ska ha samma möjligheter. Det är sådant som jag tror håller ihop Sverige, och vi har byggt ett av de bästa länderna i världen genom att tänka så
– För det andra påverkar vinst kvaliteten. När marknaden kommer in och styr händer det något med välfärden, se på sjukvården där privata vårdgivare hellre etablerar sig i rikare områden för att de tjänar mest pengar.
Jonas Sjöstedt, som annars är lugn och lite tillbakalutad under intervjun, vaknar till och håller en stund nästan ett litet tal. Frågan engagerar, också personligen.
Ska alla vinster bort?
– Ägarna kan få tillbaka de pengar de satsat och en liten ränta, det kan vara rimligt. Det viktiga är att få bort vinstjakten i välfärden. Hur det tekniskt ska lösas är sånt som vi får diskutera med regeringen.