Palmaers produkt lever efter 180 år

Den 24 september 1838 gav Henrik Bernhard Palmaer ut det allra första numret av Östgöta Correspondenten. Föga anade han väl att hans skapelse skulle vara vid liv 180 år senare – och läsas på surfplattor och mobiltelefoner.

24 september 2018 05:57

Det är inte mycket som är sig likt när man tittar i de allra första tidningarna från 1838. Östgötha-Correspondenten – med h och bindestreck – var tunn, bildlös och hade ett språk och ett typsnitt som är ganska svårgenomträngliga för dagens läsare.

Framför allt var det inte en nyhetstidning i modern mening, snarare en satirtidskrift där Palmaer ville sprida sina åsikter, underhålla och gärna driva med överheten. Rubrikspråket var långt ifrån dagens braskande "clickbaits", det vill säga formuleringar som ska locka läsare på nätet att klicka sig vidare. Eller vad sägs till exempel om ”Några ord i ett ämne, som ej intresserar många läsare” (den artikeln av Palmaer handlade om humor).

Palmaer var känd för att vara kvick, ibland elak, men även rätt lat. Hans tidningsbana blev kort och det finns goda skäl att lyfta fram ett annat efternamn betydligt mer när Östgöta Correspondentens första 180 år ska beskrivas, nämligen Ridderstad. Carl Fredrik Ridderstad blev medredaktör 1840, tog över tidningen ett par år senare och var redaktör i hela 42 år. Tidningen kom sedan att vara i familjen Ridderstads ägo ända till 2008 då den såldes till Norrköpings Tidningars Media, NTM.

Carl Fredrik Ridderstad hade de första decennierna endast en medarbetare, Carl Henrik Wallberg, som var tidningen trogen från 1839 ända fram till 1903. Tillsammans förvandlade de Östgöta Correspondenten till en nyhetstidning. I början gavs den ut två dagar i veckan och nyheterna tog rätt god tid på sig att färdas till Linköping, som då var en småstad med 5 000 invånare. Men 1855 fick Linköping sin första telegrafstation och så småningom kom tidningen ut fler dagar i veckan. Upplagan växte stadigt, liksom staden.

En hel del av Carl Fredrik Ridderstads artikelämnen känns märkligt aktuella. Migration var till exempel hett även i mitten av 1800-talet – då var det den växande utvandringen det handlade om. Ridderstad avrådde alla från att flytta till Amerika. Järnvägen debatterades, liksom i dag, flitigt – Ridderstads linje var att stambanan skulle dras väster om Sommen, vilket ju också blev fallet.

Carl Fredrik Ridderstad vände sig mot den graderade rösträtten. Han ville avskaffa dödsstraff, prygelstraff i det militära och aga på gymnasiet. Han ville att judar skulle få full medborgarrätt och han ville ge oäkta barn arvsrätt.

Med Ridderstads stigande ålder skiftade tidningens officiella linje, från liberal och frisinnad till partilös fosterländsk, moderat konservativ, moderat och slutligen nationellt konservativ. Några decennier senare skrevs Östgöta Correspondentens mörkaste kapitel, när tidningen intog en positiv attityd till Hitler-Tyskland.

I dag har Östgöta Correspondenten beteckningen borgerlig och det är Anna Lindberg som styr skutan med titeln publisher. Hon håller inte för otroligt att Corren finns kvar i ytterligare 180 år.

– Även då kommer det att finnas ett behov av lokal information som man kan lita på. Som inte kommer från makthavare eller näringsidkare utan från en obunden, oberoende källa. Det vore ju fantastiskt om Corren kan fortsätta vara den källan.

Att tidningen i framtiden går att läsa på papper är kanske inte så sannolikt. Tidningsbranschen brottas med en vikande ekonomi, och det är dyrt att trycka och dela ut tidningar.

– Papperets framtid är en svår fråga att svara på. Redan för tio år sedan deklarerade man att papperstidningen skulle dö runt år 2013, och så blev det ju inte. Papperet är starkare än vad många tror, säger Anna Lindberg.

Framför allt yngre läsare väljer att ta del av innehållet digitalt. Inte så mycket på stationära datorer – som man trodde var framtiden för bara några år sedan – utan framför allt i smarta mobiltelefoner.

– Vi når åtta av tio östgötar, så efterfrågan har vi inga problem med. Men digitalt är det en knivskarp konkurrens om reklamintäkter. Konkurrenterna finns inte i Linköping eller ens i Sverige. Det är globala företag som Facebook och Google, säger Lindberg

En hel del tidningar får finna sig i att bli uppköpta, när de egna resurserna inte räcker till. Corren ägs av den växande koncernen NTM, som alldeles nyligen tillkännagav ännu ett uppköp – den här gången av Sörmlands Media.

– Det är väldigt skönt att tillhöra ett bolag som växer; vi blir fler och fler som kan dela på kostnaderna. Dessutom ägs NTM av en stiftelse som har till uppgift att ge ut tidningar, så det är en stabil ägare, säger Anna Lindberg.

Några år i Correns historia

1838 startades tidningen av Henrik Bernhard Palmaer. 1839 hade Corren en upplaga på 500 exemplar.

1907 började bilder bli en vanlig syn i tidningen. Innan dess förekom bilder bara i annonser.

1931 byggdes ett nytt tidningshus i Grand Hotells trädgård vid Badhusgatan.

1933 anställdes den första kvinnliga journalisten, Ellen Ekeborg.

1979 fick text och bild plats på förstasidan – tidigare var den helt fylld av annonser.

1995 startades Corren.se.

2005 ändrade Corren papperstidningsformat till tabloid.

2008 köptes Corren av Norrköpings Tidningars Media AB.

I dag har Correns en pappersupplaga på 41 000 exemplar (helår 2017). Det är Östergötlands största tidning, som bevakar Linköping, Motala, Vadstena, Mjölby, Boxholm, Ödeshög, Åtvidaberg och Kinda.

Så jobbar vi med nyheter
 Läs mer här!