Ulf Sangré och Inger Eriksson berömmer de andra trafikanter som stannade på platsen och på olika sätt hjälpte till fram tills dess att räddningstjänsten kom till platsen.
Det var strax före fem på torsdagseftermiddagen som Ulf Sangré och hans fru Inger körde på riksväg 35 strax utanför Överum i riktning från Östergötland. Vägen var kurvig.
– Vi kom i fatt en bil. Vi hann precis se den några hundra meter längre fram när den plötsligt vek rätt av och "gled" av vägen på höger sida.
Bilen missade precis det räcke som satts upp vid sjön. På platsen är det brant, och slänten består av sprängsten.
– Bilen studsade och studsade. Det var som en film, fortsätter Ulf.
Ulf beskriver hur bilen i ett läge stod rakt upp innan den flög ut i sjön. Där landar den på taket och sjunker. Bara ett hjul stack upp ovanför vattenytan.
Det som händer sedan låter nästan som ur en instruktionsbok för krislägen. Ulf och Inger stannar. Från andra hållet har en annan bilist, en ung kvinna med förnamnet Jenny, blivit vittne till olyckan. Medan Jenny ringer SOS Alarm ger sig Ulf ner för slänten. Inger håller kontakt med Ulf samtidigt som hon vinkar in bilister som närmar sig.
Att ta sig ner för slänten är inte lätt på grund av all sprängsten. När Ulf kommer ner ger han sig ut i vattnet och gör ett första dyk. Han får upp en framdörr. Bilen är helt vattenfylld. Inne i bilen har krockgardinen löst ut. Ulf får ta sig in under "blåsorna". Det finns ingen sikt utan han får känna sig fram. Han börjar med att undersöka platsen närmast runt dörren.
Det finns ingen där. Upp igen för att ta ny luft, och ner igen. Nu tar han sig längre in i bilen. Han hittar fortfarande ingen.
– Jag börjar fundera på om föraren slungats ur bilen.
Han dyker ner och öppnar en bakre bildörr. Sökandet fortsätter och till slut, allra längst in i bilen får han fatt i en arm.
– Jag lyckas dra ur personen ur bilen och börjar simma med honom in till land.
I det här läget vet inte Ulf om personen fortfarande lever. Han tycker att han hör ett litet pust under simturen. Vid stranden får han hjälp av tre förbipasserande män som tagit sig ner för slänten. Snart ansluter även en tjej i arbetet.
De ställs inför ett dilemma: Var ska de lägga mannen? Att släpa mannen uppför den steniga slänten är inget alternativ. Vattenbrynet är stenigt och slänten brant. Längre bort ser de en mer gästvänlig plats med gräs istället för sten.
– Problemet var att vi skulle behöva ta ner mannen i vattnet igen. Det var för riskfyllt, berättar Ulf.
De hittar en sten som de bedömer är tillräckligt stor för att mannen ska kunna vila mot med åtminstone en del av kroppen. Ulf beskriver hur de lyfter. En av de yngre männen får hålla i mannens huvud så att han inte ska slå i några av stenarna.
Medan de andra ser till mannen ger sig Ulf ut i vattnet. Han vet inte om det fanns någon mer i bilen.
Han fortsätter söka i och runt bilen. Det är här man anar en desperation i hans berättelse.
– När räddningstjänsten kom till platsen kunde jag bara säga att jag inte hittat någon, jag kunde inte säga att det inte fanns någon mer.
Först på plats var deltidsbrandkåren i Överum. En av dem har våtdräkt och cyklop.
– Det slumpade sig så att vi kände varandra sedan tidigare. Nu undersökte vi platsen tillsammans.
När räddningstjänsten från Västervik kom med dykare så var Ulfs del i arbetet över.
– Då gick jag upp och lät dem göra arbetet. Jag hade bara varit i vägen.
Inger Eriksson och Ulf Sangré blev vittne till hur en bil körde ner sjön Lilla Vrången. De stannade och inledde omedelbart ett räddningsarbete.
När han berättar det här sitter på uteplatsen vid hans och Ingers sommarställe på Stora Askö. De kommer från Linköping.
Finns det något i Ulfs bakgrund som gjorde att han agerade som han gjorde?
– Jag har dykcertifikat. Hade jag inte haft det så hade jag kanske tvekat innan jag gav mig ner i vattnet.
I yrkeslivet är han projektledare. Han konstaterar att under 20 minuters tid så fungerade en skara trafikanter som en hastigt sammansatt projektgrupp.
– Det var verkligen teamwork. Det kom ner en äldre man när jag undersökt bilen ett tag. Han hade haft med sig cyklop i bilen som han gav till mig. När jag kom upp ur vattnet var det flera som erbjöd mig varma kläder.
När Ulf och Inger lämnar olycksplatsen har de fått ett uppmuntrande besked om mannen. Han andades och var talbar.
Någon "backlash" efter den dramatiska räddningen har inte Ulf känt. Ett och annat blåmärke efter att ha tagit sig ner och uppför den steniga slänten finns där, men mest av allt minnet av en dramatisk händelse som verkar ha fått ett lyckligt slut.