Peter Flygh är på väg hem med sin traktor och ett lass metallskrot, när han på tisdagskvällen vid 18-tiden ser att det ryker från motorn. Han stannar och går ut och tittar och ser att det brinner. Sen dröjer det bara trettio sekunder innan hela traktorn fattat eld med en smäll.
– Det var otäckt, jävligt otäckt faktiskt. Branden var kraftig och stark, den var obarmhärtig, säger han och beskriver sen hur han snabbt backar i förskräckelse och ringer SOS.
– Jag fattar inte hur det kunde gå så fort.
Ändå var det inte första gången som Peter blev varse om hur snabbt ett brandförlopp kan gå. Minnet av när barndomshemmet mellan Sya och Västra harg brann ner till grunden 2016 ligger nära i tanken. Från att brandlarmet gick till att hela huset stod i lågor tog det ungefär femton minuter.
– Med tanke på det så har jag en väldig respekt för eld. När det började ryka tänkte jag bara "det brinner, ut!". Och det var en himla tur att jag klev ur traktorn just då, hade jag väntat längre kanske jag hade tuppat av och då hade jag inte stått här idag. Då hade mina barn varit utan sin pappa.
Dagen efter händelsen på tisdagen har han tagit sig till det utbrända fordonet hos bärgningsfirman för att leta efter sin nyckelknippa som blev kvar i lågorna. Ur de förkolnade resterna rotar han fram det ena verktyget sotigare än det andra och där....där ligger det nåt!
– Yes, där är de...jag behöver de här nycklarna.
Vad som egentligen orsakade branden vet inte Peter. Traktorn var ganska ny och lasset på släpet var inte heller särskilt tungt. Men olyckorna som har drabbat Peter stannar inte med en traktorsbrand och ett nedbrunnet hus. När stormen Gudrun härjade 2005 var han bokstavligen en hårsmån från döden.
– Jag körde bil mellan Ulrika och Vikingstad när en gran föll rakt framför bilen och krossade mitt huvud. Bilen blev en meter hög. Ser du ärren här? säger han och böjer ner sin rakade skalle och känner med handen.
– En procent överlever och det gjorde jag. Nu har jag ett halvt kilo metall i huvudet bara, skrattar han.
Erfarenheterna har gjort honom försiktigare och mer eftertänksam, även om han vid det här tillfället berättar sin historia med en återhållsam axelryckning.
– När jag var yngre då fanns inte ordet respekt alls, jag kunde busa runt och göra lite vad som föll in. Men just nu tror jag inte att det här med traktorn riktigt har sjunkit in än. Jag vill nog inte inse hur allvarligt det faktiskt var.
Vi har också tidigare berättat om hur Peter Flygh fått det gamla växthuset som länge stått övergivet vid Depot Mantorp mot att han monterar ner det. Växthuset drabbades dock av en omfattande skadegörelse efter att några gått loss med full kraft på glasväggarna. Men den händelsen kan ses som en bagatell i jämförelse med allt annat han har råkat ut för, menar Peter själv. Materiella skador kan inte ställas mot liv och hälsa.
Hur många chanser har du egentligen?
– Ja, det går ju inte att räkna...det är väl bara döden kvar nästa gång. Men jag försöker se allt positivt istället för att tänka på vad jag har förlorat. När huset brann ner fick jag och min fru bygga upp ett nytt hus tillsammans och nu får jag väl köpa en ny traktor då. Gräver man ner sig så kommer man inte upp igen.