Efter tio års experimenterande är Christer Wastessons system för odling av Kravmärkt gös klart. Tricket för att få rovfisken gös att föredra pelletsfoder i stället för artfränderna i odlingen, är tillvänjning av ynglen redan i späd ålder.
-- En fisk har egentligen ingen magsäck utan strängt taget bara en tarm och det måste till flera enzymer för att ynglen ska kunna tillgodogöra sig fodret. Det tog tio års försök innan allt stämde, säger Christer Wastesson.
Nu har han ett svenskt patent på systemet och ett europeiskt är under behandling.
Idén är att gös för utplantering ska odlas i en stor anläggning vid SSAB i Oxelösund. Fisken sätts sedan ut i odlingsanläggningar hos fiskare i skärgården. En förening av legoodlare, Östgös, är redan bildad och har i dag 23 medlemmar men man räknar med cirka 50 till nästa år då odling i stor skala ska dras igång.
När allt är utbyggt ska omkring 1 500 ton gös per år produceras.
-- Hela systemet från romkorn till färdig fisk är ett miljövänligt system och därför blir fisken Kravmärkt, säger Christer Wastesson.
Avtal om leveranser finns redan med Coop som kommer att sälja fisken i sina butiker. Fisken väger två hekto då den sätts ut i odlingsbassängerna i skärgården. När ynglen växt till omkring ett kilos vikt är det dags för slakt.
Hela vägen från rom till filé tar som mest ett och ett halvt år. Odlingsbassängerna rymmer 400 kubikmeter vatten, 8--10 ton fisk och har en diameter på 12 meter. Ett av problemen med att odla fisk är avfallshanteringen. Fiskens egen avföring, och även foderresterna, orsakar ofta lokala föroreningar av vattnen där fiskodling bedrivs. Det problemet är löst i den här odlingsformen som kallas Greenfish. Via en separator renas vattnet ständigt från fasta föroreningar. Föroreningarna, företrädesvis fiskbajs, som rensas från filtren är tänkt att användas som gödsel till bland annat medicinalväxter.
-- Vi vet exakt vad gödseln innehåller eftersom fisken bara äter vårt foder.
I dag finns hela gösodlingen i liten skala i en lada i Östra Ryd. Här har en provanläggning byggts upp under åren samtidigt som foder och metoder experimenterats fram. Inne i ladan är belysningen dunkel, gösen gillar inte ljus. I en ständigt brusande anläggning värms vattnet till 22 grader, renas i rör med plastkulor på vilka det finns "goda" bakterier som äter de "elaka". Salt och syre tillsätts, nitrit tas bort och vattnet leds slutligen till stora gröna kar där gösar, färdiga för utsättning, simmar omkring.
-- Det är en lång kedja av olika saker som ska klaffa och det har tagit tid att få ihop det. Många gånger under åren har jag varit rejält trött på det här, säger Christer Wastesson.
I den planerade odlingen vid Oxelösund ska kylvattnet från stålverket via värmeväxlare värma vattnet i odlingskassarna. Fiskynglen kommer att kunna gotta sig i 22-gradigt vatten men mot slutet av tillväxtperioden sänks vattentemperaturen dag för dag tills den är densamma som ute i skärgården där fisken ska ha sin sluttillväxt.
Rommen till fiskuppfödningen tas från gös som kommer bland annat från Mälaren och Hjälmaren. På så sätt tillförs gösodlingen hela tiden nya gener och risken för inavel med medföljande risker för dåliga anlag och ärftliga sjukdomar minimeras.
Till den årliga produktionen behövs inte mer än två kilo rom, kläckbarheten är så hög som 98 procent under de kontrollerade förhållanden man skapat i systemet. Nu behövs "bara" fler finansiärer för att allt ska rulla igång.
-- Många är klara, men det är klart att vi välkomnar fler, säger Christer Wastesson.