Runt om i världen pågår ett intensivt arbete med att rädda utrotningshotade djur- och växtarter. Men i många fall kan insatserna vara för trångsynta, ekosystemen är så känsliga att minsta störning hos en art kan få ödesdigra konsekvenser för andra arter.
Det visar en studie från Linköpings universitet som publicerats i tidskiften Nature. Utifrån datormodeller av energibehovet hos olika djur, samt dess roll i näringskedjan, har forskarna kunnat se vad som händer när dödligheten hos en specifik art ökar.
Resultatet visar att det kan uppstå en funktionell utrotning långt innan artens existens är hotad. Det betyder att arten tappat sin roll i det ekologiska systemet, vilket ökar risken för att andra arter ska dö ut.
– I en majoritet av fallen är det en annan art som dör ut än den som utsatts för en ökad dödlighet. Det räcker med att 30 procent försvinner för att en fjärdedel av näringskedjans arter ska slås ut, säger Bo Ebenman, professor i teoretisk biologi, som gjort studien tillsammans med doktoranderna Torbjörn Säterberg och Stefan Sellman
De har inte tittat på den funktionella utrotningens långsiktiga konsekvenser för ekosystemen. Men andra studier har visat att algblomning i Östersjön delvis beror på minskningen av de stora rovfiskarna. Då ökar nämligen bestånden av födan strömming och skarpsill, vilket leder till en minskning av djurplankton, som i sin tur orsakar en ökning av växtplankton.
– Man talar om en trofisk kaskad som slår från toppen ner mot botten av näringskedjan. Problemet är att veta när förändringen inträffar. Man skulle kunna kombinera data från fältbiologerna med våra matematiska metoder för att räkna ut hur stort exempelvis torskbeståndet måste vara för att arten ska behålla sin ekologiska roll, säger Bo Ebenman.
Han menar att studiens resultat pekar på behovet av ett bredare perspektiv vid arbete med bevarande av arter och biologisk mångfald.
– Vanligtvis inriktar man sig på konsekvenserna för en specifik art som blir för fåtalig, som inavel bland vargar. Man måste ta mer hänsyn till interaktionen med andra arter i systemet, säger han.