– Jag har varit kritisk till en del med det här systemet, berättar Sven Salevid.
Sven är utbildad lärare men blev utan arbete och när arbetslösheten drog ut på tiden hamnade han i Fas 3, eller Sysselsättningsfasen som det idag heter.
När han skulle placeras hos en anordnare med uppdraget att sysselsätta honom mot betalning från staten valde han en skola. Där stannade han i två år, som är gränsen för en sysselsättningsperiod hos samma anordnare, och blev en uppskattad resursperson.
– Men trots det fanns ingen chans till anställning när perioden tog slut, säger Sven Salevid.
Istället fick han söka efter en ny anordnare där han kunde tänka sig att bli sysselsatt. Valet föll på Studiefrämjandet eftersom Sven är konstnärligt lagd. Där fick han en fråga om sommarvikariat. Det ändrades sedan till erbjudande om anställning. Nu är Sven en av dem som handleder Fas 3-placerade personer.
– I vissa fall är deltagarna väldigt trasiga människor. Rent krasst har de noll chans att få jobb då. Studiefrämjandet kan bli en plats för dem att landa på, säger han.
Som Sven ser det kan en anordnare som Studiefrämjandet inte erbjuda anställning, utom i några fall, men hjälpa deltagarna till en mer positiv självsyn och att må bättre.
– Det märks i intervjusituationer och det kan göra det lättare att få jobb, säger han.