Kungsfiskare behöver fler bobranter

I våra trakter är kungsfiskare en sällsynthet. Här befinner sig arten på sin nordgräns med Linköping som ett kärnområde. I år finns kungsfiskare på tio platser i Östergötland – sju av dem ligger i Linköpings kommun vid strandbrinkar intill Motala ström och Svartån. Det är tre fler än i fjol. Med tillgång till ytterligare bobranter skulle fler kungsfiskare kunna lyckas med sina häckningar.

Norrköpingsornitologen Juhani Vuorinen har full koll på läget för kungsfiskarna sedan slutet på 1980-talet. Genom att ringmärka ungar har han kunnat följa artens uppgångar och nedgångar. Av de 3 400 kungsfiskare han ringmärkt sedan 1989 har närmare 2 000 exemplar fångats i Linköpingstrakten. Nu anlitas Juhani Vuorinen av kommunen för att ta fram ett åtgärdsprogram för kungsfiskare – en av Linköpings tolv ansvarsarter.

Corren följer honom under en förmiddag, när han kontrollerar bon längs Svartåns nedre lopp nära Roxen. Han plockar ut knappt två veckor gamla ungar från sin bohåla längst in i en halvmeterdjup tunnel i sandbranten. De får sina ringar. Det är föräldrarnas andra kull för året.

– Kungsfiskarnas familjeförhållanden är rörigare än både Dallas och Falcon Crest med inslag av bigami, partnerbyten, incest och hanar som dödar andras ungar. Det hade vi inte haft en aning om utan att ringmärka dem.

De flesta "svenska" kungsfiskare övervintrar i Danmark och Holland. Hårda vintrar där är det stora hotet mot arten. Kungsfiskarnas förmåga att lägga flera kullar per säsong är ett sätt att kompensera sig för att många inte överlever tuffa vintrar.

– Men den stora kraschen 1996, då nästan alla kungsfiskare dog ut, har arten inte tagit igen än. Vi har fortfarande inte ens en tredjedel så många häckningar nu som under de bästa åren i början av 1990-talet.

Då svarade ett 40-tal kungsfiskarpar för över 110 häckningar i länet.

Vad borde kommunen göra för att underlätta livet för kungsfiskarna?

– Vara försiktig med kanalisering för båttrafik i närheten av boplatser, inte rensa bort strandbuskage som behövs för att kungsfiskarna ska kunna häcka och vara försiktig med exploatering som kan störa dem.

Bristen på lämpliga bobranter är ett annat skäl till att kungsfiskarna inte återhämtat sig. Under förra året inventerade Juhani Vuorinen en sträcka på sjutton mil längs vattendrag i Linköpings kommun i jakt på lämpliga boplatslägen.

– Jag hittade ett 20-tal platser där förhållandena kan förbättras. Och där de naturliga förhållandena inte är optimala går det att skapa bobranter på konstgjord väg, säger han.