– Jag tror många känner att de uträttar något, hjälper till att lösa brott och gör en insats, därför stannar de gärna. Det är väldigt låg omsättning på personal här, säger Sabine Rütten som är enhetschef för dokument och informationsteknik.
Statens kriminaltekniska laboratorium (SKL) finns i sterila kontorslokaler med långa korridorer precis bredvid polishuset i Linköping.
På tv går kriminalteknikerna in först med dragna pistoler på brottsplatsen. Där är de lika mycket poliser som forensiker. Jag undrar om Sabine Rütten ofta får frågan om hennes jobb är som på tv, och om hon inte är trött på den? Och jo, frågan ställs ofta, men hon svarar gärna.
– På SKL är vi inte poliser. Vi har inga polisiära befogenheter alls. Till skillnad från vad många kanske tror är vi knappt ute på brottsplatserna faktiskt.Det händer ibland att vi åker ut, men för det mesta är det polisen som samlar in bevis och vi som gör analysen. Vi ser oss som en del i en lång kedja.
Sabine Rütten är i grunden biokemist och har jobbat med kemiska analyser men även DNA-prover. På hennes avdelning ägnar man sig åt traditionella undersökningar, till exempel av förfalskade id-handlingar och pass, och man gör även handstilsjämförelser.
– Sen har vi den nya delen som handlar om informationsteknik som växer väldigt kraftigt. Där undersöker vi datorer, servrar, mobiler, USB-minnen, egentligen alla typer av lagringsmedia. Det tar ofta längre tid. Ibland kan det vara omöjligt att få fram krypterad information, många som håller på med det här är ofta väldigt kreativa och smarta, säger hon.
I en annan del av SKL:s korridorer, långt borta från de flashiga laboratorier man ser på tv, sitter Kristofer Spjut som undersöker och jämför handstilar. För honom räcker det med bara ögat, men det tar lång tid att lära sig. Förutom högskoleutbildning har han gått en tvåårig internutbildning på SKL.
– När man ska jämföra handstilar utgår man från det förfalskade eller ifrågasatta dokumentet och jämförelse-skrifter, gärna så många som möjligt, så att man kan jämföra texterna. Sen är det vissa saker man tittar efter, som skriftstilen, unika bokstäver, penntryck och inplacering på raderna. Allamänniskor har en unik handstil och personliga stildrag, säger han.
Det är framförallt testamenten, hotbrev och borgensbrev de undersöker. Men också olika former av storskaliga ekonomiska bedrägerier där brottslingarna försöker kommer åt pengar från olika bidragssystem, ett mindre riskfyllt sätta att skaffa kapital än att råna en bank.
På SKL jobbar ungefär 300 personer, som utför över 100 000 undersökningar varje år. Majoriteten av alla ärenden är DNA-prover och droganalyser, något som exploderat på senare år. Framförallt gäller det nätdroger. Sabine och kollegerna kämpar för att hela tiden ligga steget före.
– Har du en substans som är narkotikaklassad kan du kemiskt ändra den, det räcker med bara någon komponent. Då får den en annan kemisk beteckning och blir inte klassad som en drog längre. Då gäller det för oss att hitta den nya strukturen så att även den kan klassas som olaglig, säger Sabine Rütten.
Det kämpas mycket med handläggningen, 80 procent alla prover som görs tar max fjorton dagar. De resterande 20 procenten jobbar forensikerna hårt med. När man följer serier på tv som handlar om kriminaltekniker så ser det ofta ut som om provsvaren kommer direkt, men verkligheten i labbet är en annan.
– Det är inte som på CSI där man får en bild av att det räcker med ett klick och sen är allting klart. Ett DNA-svar från en persontopsning tar till exempel en till två dagar. Om vi får in material från en brottsplats så kan vara otroligt lite som vi har att gå på. Då kan det ta flera veckor innan vi får fram någon profil. Ibland får vi inte fram något alls, säger hon. Eftersom alla prov som tas i hela Sverige skickas till Linköping är det viktigt att prioritera. Ungdomsärenden, personer som sitter häktade eller är anhållna för grova brott får förtur.
– När dessa kommer in flaggas de som ärenden som vi måste ta tag i så snabbt som möjligt. Har poliserna intetagit fast någon kommer ärendet antagligen att prioriteras högre, säger Sabine Rütten.