Med baktanken att få veta mer om det finstilta på förpackningarna.
”Mat är en källa till glädje och njutning”, skriver miljöpartisten Carl Schlyter i häftet ”Mat och hälsa”. Här ställs frågor som i all enkelhet griper tag. Jag läser: ”Minns du senast dina smaklökar, gom och näsa fylldes av väldoft, tuggmotståndet var precis lagom, smakerna blandades i din mun och du kände glädje och njutning bubbla upp i dig”.
Lite längre ner på sidan är tonfallet mörkare: ”Glädjen grumlas av oro för fetter, kalorier, tillsatser, genmanipulation, djurens villkor och nu senast även matens klimatpåverkan”.
För någon månad sen hörde jag honom tala på samma mat-tema på Stadsbiblioteket; rappt, avväpnande, kunnigt. Jag föreslog en kylskåpsbesiktning och nu ska den bli av.
Carl Schlyter är en person, som direkt intar rummet. Han pratar fort och högt. Och mycket.
Han tackar ja till en kopp te och går igång på den stora frågan om EU och USA ska få till ett handelsavtal. Flera politiker jag talat under de senaste veckorna ser ett sådant avtal som helt avgörande för EU:s framtid.
Så långt verkar Carl Schlyter inte vilja gå, han är i stället väldigt kritisk. En stor stötesten är vad som sammanfattas under benämningen ”tekniskt handelshinder”.
– Jag ska ge dig tre exempel, säger han och närmar sig kylskåpsdörren.
Det första är en skrynklig påse tor-tillachips. Han synar det finstilta på baksidan.
– Om du har genmanipulerat majsen så måste det här i Europa anges på påsen. Står det ingenting är det ingen genmanipulerad majs här. Men i USA behöver du inte märka påsen om majsen är genmanipulerad. Och då blir tortillachipsen ett tekniskt handelshinder, då kan du inte sälja den till EU utan att ändra märkningen.
Upp med kylskåpsdörren, på jakt efter skinka. Carl Schlyter utstöter små glada rop för varje kylskåpsfynd. Nu fiskar han fram ett paket fetaost. Exempel nummer två.
– I Europa är fetaost en geografisk indikator, med högsta skyddsklass, så kallad skyddad ursprungsbeteckning. Du får inte kalla osten fetaost om den inte kommer från rätt region, det vill säga Grekland. Är den gjord i Danmark får du kalla den ”ost gjord av får- och getmjölk”.
In med fårosten i kylen, ut med nummer tre, ett paket smörgåsskinka:
– Här. Griskött. I Sverige har det varit förbjudet sen 1986 att ha virginiamycin, en antibiotika, i grismaten. 1999 förbjöds det i hela EU. Men i USA är det tillåtet att blanda upp grisarnas foder med virginiamycin. Då växer grisarna 30 procent snabbare.
– Européerna menar att om amerikanerna matar sina grisar med antibiotika så ökar antalet de resistenta bakterier och då blir det svårare att behandla människor som blir sjuka. Och dessutom är det djuretiskt oförsvarbart.
– Det är ett tekniskt handelshinder, så det går bort, fräser amerikanerna, ni måste tillåta import.
Frågan är, funderar Carl Schlyter, om inte EU till sist kommer att acceptera USA:s lägre standarder.
– Då kommer vi att få omärkt genmanipulerad mat, kött från djur uppfödda med metoder som vi förbjudit och hormonstörande bekämpningsmedel utan korrekt märkning.
En av de saker Schlyter drivit igenom är att bilder på förpackningar inte får vara missvisande. Han vänder sig till Jeppe, Correns fotograf.
– Titta här! Om det står ”Festis Smultron” och det finns en bild på smultron på förpackningen, vad tror du att den innehåller?
– Smultron, svarar Jeppe.
– Det närmaste den här har kommit smultron, det var när lastbilen körde förbi vägrenen där smultronen växte, flinar Schlyter.
– Men dom där var inte ens nära, säger Jeppe och syftar på ett paket vaniljrån (utan minsta spår av vanilj).
Varför slutar du nu när du lärt dig hantera lobbyister, politiska motståndare och hur man driver frågor i EU-parlamentet?
– Miljöpartiet har den här tioårsregeln och det tycker jag är bra. Man ska helt enkelt inte vara yrkespolitiker för länge, särskilt inte i samma parlament.
När hösten kommer hoppas han sitta i riksdagen för Miljöpartiet.
– Jag tror att mina erfarenheter från europeisk politik och nätverk där kan göra stor nytta i riksdagen, förklarar han.
Som tack för te och bulle får jag sju morotsfrön. Jag hämtar jord och kruka från förrådet och Carl Schlyter planterar och vattnar.
– Sju är en magisk siffra i både visor och folktro, så det är ett lämpligt antal, säger han och försvinner ut genom ytterdörren.
lollo.asplund@corren.se