"Det handlade om att välja"

LINKÖPING

– Som biståndsminister måste man vara hundra procent fokuserad. Jag var rädd att tappa det fokuset när vi nu går in i en väldigt viktig valrörelse, som jag tänker lägga kraft på. Att både företräda moderaterna på hemmaplan och vara fullt ut engagerad i världens fattiga bedömde jag som svårt. Därför tyckte jag att det var lämpligt att andra tog vid.

Den 17 september kom beskedet att Gunilla Carlsson från Vadstena lämnar riksdagen och posten som biståndsminister. Hon har fått både ris och ros för sitt arbete som minister. Tidigare i år riktades kritik mot hennes ledarskap i en intern UD-rapport som tillkommit efter en konsultutredning.

– Om jag haft höga krav på mig själv har jag också haft det på mina medarbetare, kommenterar hon. Samtidigt har jag hela tiden jobbat mycket med styrning och med att försöka få en organisation som fungerar. En del har jag lyckats med, men det finns fortfarande mycket kvar att göra.

Det hon själv tycker hon uppnått som minister är en ökad diskussion om biståndets resultat. För det duger inte att bara vara snäll, menar hon, biståndsgivaren måste också göra skillnad.

– Det är viktigt att mäta resultaten av biståndet och utvärdera vilka effekter det har. Pengarna måste gå till rätt saker. Många unga människor som jag möter i framför allt Afrika, vill att vi jobbar mer med näringsliv och investeringar i jobb och företagande. Biståndet behöver förändras i takt med att världen gör det.

Ett annat område hon är nöjd med är hälsobiståndet.

– Vi har varit duktiga på att investera i hälsa. Inte minst har vi tittat på detta ur ett kvinnoperspektiv, och de insatserna efterfrågas fortfarande.

På frågan om det är något hon tycker hon borde gjort annorlunda som biståndsminister, svarar hon:

– Jag ansåg att det behövdes genomgripande förändringar i biståndspolitiken, men jag underskattade vikten av att förklara varför. Jag såg inte till att jag hade tillräckligt starkt mandat att göra de förändringar jag ville. Dessutom har jag som moderat känt mig ifrågasatt när jag faktiskt velat göra gott.

Gunilla Carlsson tar inte själv upp nyheten som briserade någon vecka efter hennes avgång och som handlade om att både hennes och statssekreterarens löner betalats ur biståndsbudgeten. Det är fortfarande en uppgift som måste sättas i ett sammanhang, menar hon.

– Jag har haft ansvar för närmare 200 miljarder kronor de här åren. Mot den bakgrunden är de 20 miljoner kronor som lönediskussionen gällde, en bokföringsfråga. Jag har fått lön precis som alla andra statsråd.

Sedan Gunilla Carlsson avgick har hon hunnit med ett besök i New York där hon haft ett uppdrag om milenniemålen.

– Men jag har också, i alla bemärkelser, hunnit se om min trädgård - läst, träffat vänner och umgåtts med släkten i Vadstena. Jag tittar ständigt på hus när jag är i Vadstena och kommer att tillbringa fritiden där, men min mantalsskrivningsort blir Stockholm.

Nu närmast väntar moderaternas arbetsstämma och valrörelsen. Sysselsättningen ser hon som en valvinnande fråga för moderaterna.

– Vi ska fortsätta där vi har förtroende idag - hur blir jobben fler, hur bekämpar vi utanförskapet. Det är inte bara ekonomiska frågor utan även sociala.

Hon berättar att hon funderat mycket över arbetets betydelse den senaste tiden.

– Jag är van att arbeta jämt, jämt jämt. Nu känner jag att jag är fri och har tid att träffa folk. Samtidigt förstår jag hur det kan stressa människor att ha en tom kalender, att inte ha ett arbete att gå till.

Vilka planer har du för din egen framtid?

– Jag vet inte. Nu ska jag vara sammanhängande ledig i två månader. Sedan återkommer jag och berättar mer. Jag vill inte vara overksam och framför allt vill jag veta var jag kan göra bäst nytta.