Förebilden är amerikansk. I USA har man länge haft nurse practitioners, NP, en särskild sorts högt utbildad sjuksköterska som kan göra mycket av det som i Sverige bara läkare kan och får. När kirurger från Östergötland åkte på kurs i Philadelphia blev de imponerade, och det var från läkarhåll som idén kom om att göra något liknande i Sverige. 2011 åkte åtta svenska specialistsjuksköterskor över Atlanten och pluggade tio veckor på NP-programmet.
– Penn university hospital är ett traumasjukhus med mycket kirurgi, berättar Marie Stenlund, som fascinerades av att se hur NP-sköterskorna arbetade. På en avdelning var det en NP som skötte allt. På en annan fungerade en NP mer som spindeln i nätet.
– Här hemma handlar det om hur jag vill utveckla rollen. Att foga samman patienternas behov med min erfarenhet.
Karolina Härle räknar upp saker hon numera kan göra:
– Lyssna på lungor och hjärta, kroppsliga undersökningar, vara med och fatta beslut om vilka prover som ska tas, skriva remisser och skriva ut patienter.
Allt detta har patienten direkt nytta av. Man slipper vänta på att kirurgerna ska komma tillbaka från operation sent på eftermiddagen för att få en remiss eller ett prov taget. Eller bli utskriven.
– Det snabbar på vårdprocessen, menar Karolina Härle.
– När kirurgen inte är här har den medicinska verksamheten förut stått still, förklarar Marie Stenlund.
Men vad är det då för skillnad jämfört med en läkare?
– Stor skillnad! Läkaren är inriktad på åtgärder. I vårt fall handlar det mer om omvårdnad. Vår styrka är att vi ser hela patienten.
Pia Yngman Uhlin har varit kursansvarig. Hon tror att avancerade utbildningar, som finns i flera andra länder, är något som kommer att komma även i Sverige.
– Sjuksköterskor har få karriärvägar. Efter att ha blivit specialistsjuksköterska har man kunnat bli chef eller börja forska. Med det här kan man lära sig nya saker och utvecklas. Sjuksköterskor som har ambitioner vill man ju behålla inom vården.
Kirurgiska kliniken har haft problem med hög personalomsättning under lång tid, samtidigt som patienterna är i allt sämre skick.
– Det kan bli lättare att behålla kompetensen på kliniken, hoppas Pia Yngman Uhlin, och påminner om att vården befinner sig i ständig utveckling.
– För 50 år sen var det läkaren som tog blodtryck.