SKL, Statens kriminaltekniska laboratorium i Linköping Ă€r hjĂ€rtat i verksamheten som kretsar kring DNA-spĂ„r. Under flera Ă„r har ett arbete pĂ„gĂ„tt för att lĂ€nder ska kunna söka efter spĂ„r i varandras register. Det kallas PrĂŒmsamarbetet efter den ort i vĂ€stra Tyskland dĂ€r den första överenskommelsen trĂ€ffades 2005.
EU fattade ett beslut 2008 och i höstas tog Sverige de första stegen. DÄ öppnades registren mellan Sverige och NederlÀnderna och mellan Sverige och Finland. De spÄr det handlar om Àr nÀr mÀnniskor varit misstÀnkta för ett brott som kan ge minst ett Ärs fÀngelse och utredaren tagit ett DNA-prov. Detta register Àr nu sökbart utifrÄn, vilket innebÀr att en hollÀndsk inbrottstjuv som Àven lÀmnat spÄr pÄ en brottsplats i Sverige kan hittas i sitt hemland.
LĂ€nder som Ă€r pĂ„ vĂ€g in i samarbetet under Ă„ret Ă€r Estland, Litauen och Polen. Ăn sĂ„ lĂ€nge finns dock ingen som gripits eller lagförts med hjĂ€lp av detta samarbete över grĂ€nserna.
â Vi ser att vi har fĂ„tt ett par hundra trĂ€ffar, men vi har Ă€nnu inte sett vad det inneburit för polisen. Om ett halvĂ„r borde vi kunna se vad polisen fĂ„r för resultat, berĂ€ttar Tore Olsson, chef för SKL.
Tore Olsson har under tisdagen visat justitieminister Beatrice Ask runt pÄ SKL. För henne Àr Finland och NederlÀnderna bara ett första steg i detta samarbete.
â Vi hoppas att detta ska vara till hjĂ€lp nĂ€r det gĂ€ller mĂ€ngdbrottslighet, med ligor som far frĂ„n land till land, sĂ€ger hon.
Finns det nÄgra risker med att samarbeta kring DNA-register?
â Nej, inte med detta utbyte, men det Ă€r vĂ€ldigt viktigt att alla har klart för sig att DNA i sig inte Ă€r ett bevis pĂ„ att nĂ„gon Ă€r skyldig, det Ă€r en pusselbit som visar att nĂ„gon varit pĂ„ en plats och det mĂ„ste finnas annan typ av bevisning ocksĂ„, svarar Beatrice Ask.
För Tore Olsson Àr införandet bÄde en stor möjlighet, men ocksÄ en teknisk utmaning. SKL mÄste ta sig an ett land i taget eftersom det tar lÄng tid att köra igenom den mÀngd prover som ligger lagrade.
Dessutom finns ytterligare ett bekymmer. Polisen tar inte alltid ett DNA-prov, Àven i de fall nÀr de borde göra det.
â Vi behöver jobba pĂ„ sĂ„ att man verkligen tar prover och topsar, det Ă€r lite upp och ner med det, pĂ„stĂ„r Beatrice Ask.
Hon fĂ„r medhĂ„ll av Tore Olsson som ocksĂ„ lĂ€gger till att Ăstergötland och VĂ€sternorrland Ă€r föregĂ„ngare pĂ„ omrĂ„det. I dessa tvĂ„ lĂ€n tas betydligt fler DNA-prover Ă€n i andra lĂ€n.
â De hade varsitt dubbelmord och blev dĂ€rför vĂ€ldigt intresserade av att kunna topsa. De var pĂ„ tĂ„rna redan nĂ€r möjligheten kom och nĂ€r man vĂ€l skapat en bra rutin sĂ„ ligger den kvar, sĂ€ger han.
Justitieminister Beatrice Ask Àr noga med att pÄpeka att det sÄ kallade PKU-registret dÀr alla nyfödda efter 1975 förts in aldrig ska kunna öppnas för andra lÀnders polis. Det registret Àr till för forskning och för att upptÀcka vissa sjukdomar.
Svensk polis har trots allt vid ett par tillfÀllen fÄtt söka i detta register. Dels i samband med Tsunamikatastrofen 2004 och i samband med mordet pÄ Anna Lindh 2003.
Brottslingarnas DNA snart spritt över Europa
Möjligheten för andra lĂ€nder att söka i svenska polisens register hĂ„ller pĂ„ att byggas ut â och omvĂ€nt â möjligheten för svensk polis att söka i utlandet.
Foto: Tord Olsson
SĂ„ jobbar vi med nyheter