Brottslingarnas DNA snart spritt över Europa

SKL, Statens kriminaltekniska laboratorium i Linköping är hjärtat i verksamheten som kretsar kring DNA-spår. Under flera år har ett arbete pågått för att länder ska kunna söka efter spår i varandras register. Det kallas Prümsamarbetet efter den ort i västra Tyskland där den första överenskommelsen träffades 2005.
EU fattade ett beslut 2008 och i höstas tog Sverige de första stegen. Då öppnades registren mellan Sverige och Nederländerna och mellan Sverige och Finland. De spår det handlar om är när människor varit misstänkta för ett brott som kan ge minst ett års fängelse och utredaren tagit ett DNA-prov. Detta register är nu sökbart utifrån, vilket innebär att en holländsk inbrottstjuv som även lämnat spår på en brottsplats i Sverige kan hittas i sitt hemland.
Länder som är på väg in i samarbetet under året är Estland, Litauen och Polen. Än så länge finns dock ingen som gripits eller lagförts med hjälp av detta samarbete över gränserna.
– Vi ser att vi har fått ett par hundra träffar, men vi har ännu inte sett vad det inneburit för polisen. Om ett halvår borde vi kunna se vad polisen får för resultat, berättar Tore Olsson, chef för SKL.
Tore Olsson har under tisdagen visat justitieminister Beatrice Ask runt på SKL. För henne är Finland och Nederländerna bara ett första steg i detta samarbete.
– Vi hoppas att detta ska vara till hjälp när det gäller mängdbrottslighet, med ligor som far från land till land, säger hon.
Finns det några risker med att samarbeta kring DNA-register?
– Nej, inte med detta utbyte, men det är väldigt viktigt att alla har klart för sig att DNA i sig inte är ett bevis på att någon är skyldig, det är en pusselbit som visar att någon varit på en plats och det måste finnas annan typ av bevisning också, svarar Beatrice Ask.
För Tore Olsson är införandet både en stor möjlighet, men också en teknisk utmaning. SKL måste ta sig an ett land i taget eftersom det tar lång tid att köra igenom den mängd prover som ligger lagrade.
Dessutom finns ytterligare ett bekymmer. Polisen tar inte alltid ett DNA-prov, även i de fall när de borde göra det.
– Vi behöver jobba på så att man verkligen tar prover och topsar, det är lite upp och ner med det, påstår Beatrice Ask.
Hon får medhåll av Tore Olsson som också lägger till att Östergötland och Västernorrland är föregångare på området. I dessa två län tas betydligt fler DNA-prover än i andra län.
– De hade varsitt dubbelmord och blev därför väldigt intresserade av att kunna topsa. De var på tårna redan när möjligheten kom och när man väl skapat en bra rutin så ligger den kvar, säger han.
Justitieminister Beatrice Ask är noga med att påpeka att det så kallade PKU-registret där alla nyfödda efter 1975 förts in aldrig ska kunna öppnas för andra länders polis. Det registret är till för forskning och för att upptäcka vissa sjukdomar.
Svensk polis har trots allt vid ett par tillfällen fått söka i detta register. Dels i samband med Tsunamikatastrofen 2004 och i samband med mordet på Anna Lindh 2003.