På Storsjön utanför Sandviken hade meteorologerna ordnat med strålande solsken och svag vind. Natten mot lördagen var bitande kall och funktionärerna på Speed Weekend hade preparerat underlaget på den 2,8 kilometer långa rakan.
Fredagens körningar hade visat att däcken hade fint grepp. Lite för bra grepp till och med, vilket gjorde att Torbjörn valde att montera däck med färre dubb. När motorcykeln lämnade startlinjen och accelererade mot mätområdet visade det sig vara helt rätt beslut.
-Vi hade superbra grepp och framhjulet bara precis nuddade isen, berättar Torbjörn.
In i mätområdet hade vännerna en hastighet på 220 kilometer i timmen.
-Allting kändes på topp och det bara suger iväg. Vi hade grymt fäste och motorn bara levererade.
Men cirka 500 meter in i flygande kilometern hände det som inte fick hända.
-Efter halva mätsträckan kändes det som att hamna i ett vakuum där farten bara försvann. När jag kollade ner på mätaren hade vi en hastighet på 248 kilometer i timman, och då hade vi redan tappat lite fart.
Snitthastigheten blev trots motorfelet respektabla 208 kilometer i timman, men det räckte inte hela vägen fram till Robert Gull och Stina Jensens rekordfart på 228 kilometer i timman.
-Vi hade högre ingångshastighet än dem och hade bara motorn hållit ihop så hade vi tagit rekordet. Jag är väldigt revanschsugen, men man måste kalkylera riskerna med den allt högre farten. Robban och Stinas insats var helt grym och de är väl värda rekordet, säger Annelie.