Näst mest fick överläkaren Annelie Carlsson, som själv är med och fördelar forskningsmedel. Pengarna gick till ett projekt där Ludvigsson sitter i ledningen.
1989 bildade Johnny Ludvigsson, överläkare och forskare vid Linköpings universitet, Barndiabetesfonden. Det är en stiftelse som stödjer forskning som förebygger, botar eller lindrar diabetes hos barn och ungdomar. De senaste fem åren har Barndiabetesfonden årligen samlat in mellan fem och nio miljoner kronor.
Tvådelad stiftelse
Stiftelsen består av två delar, en riksförening som samlar in pengar och en fond som delar ut dem. I många år var Ludvigsson ordförande i såväl riksföreningen, som fonden och Linköpings lokalavdelning. Dessutom satt han länge med i det vetenskapliga råd, som fördelar forskningsanslagen. Detta trots att han, enligt listorna med beviljade anslag, de senaste fyra åren har varit den forskare som fått mest pengar ur fonden, mellan 670 000 och en miljon kronor om året.
Opartiskhet viktigt
För att folk ska vilja ge pengar till forskning gör de flesta insamlings-organisationer sitt yttersta för att vara opartiska. Även med tanke på forskningsresultaten får personliga relationer aldrig påverka hur forsknings-anslag fördelas.
Correns granskning visar att Barndiabetesfonden inte är en av dessa organisationer.
Konsulten Pär Björk var generalsekreterare i Barndiabetesfonden för drygt två år sedan. Han anställdes för att ”få ordning på fonden”, men anser själv att han fick sluta efter att ha framfört kritik.
En jävsituation
– Det är Johnny Ludvigssons fond. Jag anser att han vilseleder människor som skänker pengar. Det är inte säkert att rätt forskning får anslag, andra forskare kan vara väl så värda pengarna. Och då dröjer det tills vi ser ett botemedel mot diabetes. Det är en skandal, säger Pär Björk.
På senare år har fonden årligen delat ut mellan fem och sex miljoner, vilket enligt årsredovisningarna endast är en bråkdel av vad forskare ansökt om. 2012 fick till exempel fonden in ansökningar om totalt 31 miljoner kronor.
Johnny Ludvigsson minns inte när han lämnade det vetenskapliga rådet men han tror att det var för 10–15 år sedan. Fortfarande är han ordförande i fondstyrelsen som utser det vetenskapliga rådet. Förutom Ludvigsson är endast en ordinarie ledamot i styrelsen läkare. Dessutom har Ludvigsson utslagsröst vid lika röstläge.
– Det är en allvarlig jävsituation. Många av hans kompisar sitter med i det vetenskapliga rådet. Johnny gynnar de som forskar på samma sak som han gör, säger en annan person med insyn i fonden.
Opartiskhet ifrågasätts
En åsikt som delas av flera.
– Det är kotteri, en grupp som väljer att ge anslag till varandra. Han stöttar framför allt sig själv, berättar en annan person som också vill vara anonym.
Det vetenskapliga rådet består av fem forskare, alla med kopplingar till Ludvigsson vilket gör att opartiskheten kan ifrågasättas. Förutom att han är överordnad rådet har tre av medlemmarna själva fått pengar ur Barndiabetesfonden. En fjärde ledamot är kollega med Ludvigsson och jobbar vid samma institution. Han är dessutom aktiv i fonden sedan många år tillbaka. Den femte jobbar tillsammans med Ludvigssons son.
Oklara regler
Mellan år 2009 och 2011 bestod vetenskapliga rådet av samma personer, i år byttes dock en av ledamöterna ut.
Inte ens internt tycks alla känna till hur det vetenskapliga rådet utses eller vilka jävsregler som gäller. Enligt ett protokoll från ett styrelsemöte i april förra året frågade kanslichefen Bertil Perttu just detta. Ludvigsson svarade då att en rådsmedlem byts ut varje år och att rådet följer samma jävsregler som många andra vetenskapliga råd, vilka råd han syftade på är dock oklart. Ingen får delta i bedömningen av sitt eget projekt, påpekade Ludvigsson.
Styrelsen beslutade då att alltsammans skulle skrivas in i kommande arbetsordning. Ludvigsson erbjöd sig att hjälpa till med råd och synpunkter men ännu har det inte skett.
En månad efter att Corren tidigare i höstas började undersöka hur fonden arbetar publicerades jävsregler på hemsidan.
Pris till kamrat
2009 instiftade Barndiabetesfonden ett årligt pris på 250 000 kronor ur fonden: Johnny Ludvigssons pris. Fyra personer som Corren har pratat med har synpunkter på priset: Det går varje år till en framstående barndiabetesforskare, men är personligt och behöver inte gå till forskning utan får spenderas på valfritt sätt.
Första året gick priset till professor Åke Lernmark vid Lunds universitet, som tillsammans med Ludvigsson upptäckte GAD-enzymet i början av 1980-talet. Lernmark och Ludvigsson har också suttit i Barndiabetesfondens vetenskapliga råd tillsammans, samtidigt som de beviljade Lernmarks fru anslag ur fonden.
– Jag blev tokig när priset gick till hans polare i Lund, det är så illa. Det är givarnas pengar, säger en av de person Corren har pratat med.
Även flera av Ludvigssons doktorander har under årens lopp fått pengar.